Det vore fel och oförskämt att avfärda Jean M Auels första böcker som en del av 80-talets tantsnuskvåg. Redan 1977 började Auel skissa på The clan of the cave bear (Grottbjörnens folk, på svenska 1981), och om den här bästsäljarförfattaren någonsin tänkte på en målgrupp vore det väl flickorna som nyss tröttnat på att bygga kojor. Alltså de där läsarna som blivit för stora för dinosaurier, men fann spänning i en forntidsmiljö fylld av sex och charmigt jägarfolk. Mellan den snygga hästtjejen Ayla och stilige hantverkaren Jondalar uppblossar både passion och lite svartsjuka, sedan de slagit följe med varann. Fast frågan är vem som låter sig uppslukas av deras 35 000 år gamla relation, när Jean M Auel nu avrundar sviten om ”Jordens barn” med en sjätte bok.
I De målade grottornas land är Ayla och Jondalar ett stadgat par med en dotter. Trots idogt arbete och studerande (han är flintsmed, hon jägare och blivande andlig ledare) delar de på barnets omvårdnad utan nån typ av föräldraförsäkring. Men när Ayla en dag kommer hem finner hon i en av berättelsens få och föga upphetsande sexscener sin make med en gammal rival. Faktum är att det är i beskrivningarna av vardagsbestyr som jakt och matlagning bokens största behållning ligger. Om Auels dialogförmåga är begränsad, är hon likväl en kvinna som vet hur en järv ska flås. De målade grottornas land är ett slags blandverk av fria fantasier och grundlig research. Kanske lockar det inte så många nya, unga läsare, men de som blivit Auel trogna kan trots allt se fram emot en småfeministisk historia där huvudpersonerna naturligtvis försonas på slutet.
