Till skillnad från både Stockholm och Malmö erbjuder Göteborg inte några rena sprutor till intravenösa missbrukare. Ansvariga politiker säger nej, och har gjort så sedan länge, trots att såväl världshälsoorganisationen WHO som den svenska Folkhälsomyndigheten numera rekommenderar sprutbyte som ett sätt att motverka spridning av HIV och Hepatit B och C.
Varför säger ni nej? tillfrågades den kommunala moderatpolitikern Maria Rydén när frågan häromdagen debatterades i SVT Debatt. För att mitt uppdrag som politiker är att få folk att sluta knarka, inte att lägga mig platt och låta dem fortsätta med sitt missbruk. Hon fick medhåll från Bengt Eringstad från föreningen Kris (Kriminellas Revansch i Samhället) – som inte ville använda skattemedel för att bistå knarkare – och från Per Johansson från Riksförbundet för ett narkotikafritt samhälle.
Andra debattörer, bland andra Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson och Christina Paulsrud från Brukarföreningen, argumenterade för att narkotikapolitik är en sak, smittskydd en helt annan – och att sprutbyten handlar om smittskydd. Narkomanens rätt att skyddas mot smitta, samhällets rätt att skydda sig mot spridning av smitta.
Samtidigt som jag lyssnar på debatten läser jag en nyutkommen bok, socionomen och journalisten Jan Malmstedts Idéerna som tände debatten. Narkotikan i medierna. Boken är framförallt en analys av narkotikadebatten i svenska medier på 1960-talet, då debatten uppstod och narkotikamissbruk definierades (eller om jag hellre ska säga identifierades) som ett socialt problem. Men framställningen rör sig in i vår tid. När den gör det tar den med sig 1960-talet in i samtiden, i stället för att, som många andra – exempelvis forskarna bakom den uppmärksammade antologin Narkotika (som utkom 2012) – framställa 1980-talet som själva brytpunkten i den svenska narkotikapolitiken. (Då, när den hårdare tonen mot missbrukaren blev socialt möjlig och kriminaliseringen av eget bruk, lagen om tvångsvård (LVM) och de stränga straffen för försäljning och innehav infördes.)
Jan Malmstedts text är proppfull. Och kanske inte så konstigt, för det här är, förstår man av introduktionen, ett projekt som egentligen pågått ända sedan 1960-talet. Han sorterar debatten, pekar ut olika hållningar – hur vissa förespråkar insatser på utbudssidan (till exempel förbudsivrare eller de som vill legalisera försäljning av narkotika för att slå fötterna av den svarta marknaden), och hur andra riktar in sig på efterfrågesidan (och utropar att missbruk är en sjukdom, ett socialt eller genetiskt arv, ett moraliskt fördärv, ett smittsamt beteende, en epidemi, etc). Han visar att var i det narkotikapolitiska landskapet olika debattörer hamnar i hög grad handlar just om sådana här saker. Hur de förklarar problemet (utbud eller efterfrågan). Var de menar att samhällets insatser gör störst nytta. Och vilka reformer för att minska missbruket de därför förespråkar.
Slutligen härleder han många argument tillbaka till det amerikanska 1960-talet i allmänhet och två böcker i synnerhet, psykologen Isidor Cheins The road to H. och Alfred R Lindesmiths The Addict and the Law – vilka han sedan i sin tur sätter i relation till liberal idéhistoria (Adam Smith, John Stuart Mill, Milton Friedman …). Inte hippierörelse och det radikala 1968 alltså. Utan snarare dess motsats.
Malmstedts framställning är som en labyrint, hela tiden öppnar sig nya landskap, nya relationer och nya noggrant ordnade förhållningssätt. Varje gång jag tror texten om att vara på väg in i en konklusion, i något som hjälper mig att smälta vad jag läst, vecklar den i stället ut sig åt något nytt håll. Till slut är jag tämligen bortkollrad, fast ändå med en känsla av att jag varit med om något perspektivvidgande.
.
Ämnet
Jan Malmstedts bok Idéerna som tände debatten. Narkotikan i medierna utgår från 60-talets mediedebatt kring orsaker till alkohol- och narkotikamissbruk och visar på hur samhällets syn har förändrats över tid.
Skribenten
Ingrid Bosseldal är kulturskribent och medverkar regelbundet på GP Kultur. Hon recenserade senast Sara Larssons Den första lögnen.
