Ronald Paul,professor i engelsk arbetarlitteratur i Göteborg, var liksom många andra förvånad över årets val av Nobelpristagare i litteratur: Kazuo Ishiguro. 1989 kom Återstoden av dagen, den politiska klasskildring till roman som blev författarens stora publika genombrott.
- Det är klart atthan är en fantastisk författare, det måste man erkänna. Han har fått mycket beröm för sitt lite japanska, eller snarare återhållna, sättattskriva på engelska. En återhållsamhet i språket som också kännetecknar hans karaktärer, som ofta är känslomässigt förtryckta och återhållsamma.
Ändå menar Ronald Paul att det är en smula märkligt av Noblekomittén att två år på raken nu välja en engelskspråkig författare.
- I år blev det en traditionell romanförfattare, väletablerad och kritikerrosad, känd för romanen Återstoden av dagen som också blivit en sån stor film. Ishiguro ärmed i vår obligatoriska kurslitteratur, såalla våra studenter läser honom. Det som ärmest experimentellt i hans författarskapärspråket. Men det är inte någon av hans senare romaner som jag har känt attwow! den här måste jag läsa.
Ronald Paul anser faktiskt att årets val av Nobelpristagare i litteratur är lite tråkigt.
- Nu när de har chansen att sätta vilken författare de vill i rampljuset, hade jag hoppats på någon mer överraskande och utmanande. Helst också en kvinna så att det hade blivit "varannan damernas".
Åsa Arping, är även hon professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Och även hon var i spänd förväntanför att se hur Svenska Akademin skulle följa upp förra årets "totalöverraskning med Dylan":
-Ishiguro framstår väl som lite av en återgång till det höglitterära spåret, samtidigt som han inte verkar ha funnits med bland de förhandstippade namnen, konstaterar hon.
Bland engelsmännen skulle hon snarare ha trott på Ian McEwan eller Salman Rushdie.
- Jag har inte läst något av Ishiguro, som så många andra har jag bara sett filmatiseringen av Återstoden av dagen. Men jag blir sugen på att bekanta mig, det här verkar vara en klassisk romanförfattare som samtidigt rör sig kring aktuella teman som minne och skuld. Att en av mina favoritöversättare, Rose-Marie Nielsen, står bakom de svenska tolkningarna, gör inte saken sämre.
