- Jag minns att hon ringde och sa "Nu måste vi nog få den här festen gjord, för att jag kommer inte vara här till jul". Det var nog enda gången jag hörde att hon uttryckte att något skulle ta slut. Tvärtom sade hon många gånger att hon skulle leva tills hon blev 125, det var den inställningen hon hade, säger Fredrik Egerstrand, som är halvbror till Tintin Anderzon (på pappans sida).
Tillsammans har syskonen gjort "Den skalliga primadonnan", en okonventionell biografi som följer Kim Anderzon under hennes sista elva månader i livet och varvar med arkivmaterial och intervjuer med gamla vänner.
- Min mamma var en otroligt lojal vän och hon älskade män, hon hade väldigt många lillebröder som hon tog hand om och brydde sig om säger Tintin Anderzon.
- Att lyssna på så många gjorde att jag fick en mycket större bild av henne. Hon har alltid varit en yrkeskvinna för mig, men man är ändå mor och dotter och då är det lätt att bli närsynt.
Dokumentären tar inte upp mycket från Anderzons filmkarriär (kanske mest känd för sin medverkan i "Sällskapsresan" och "Göta Kanal") utan fokuserar på hennes långa kärlek till teatern (17 år på den anarkistiska Pistolteatern, 19 år på Mosebacke).
Som en sol
Kim Anderzon beskrivs av sina vänner och kollegor som en sol runt vilken de andra planeterna i Stockholms avant garde-teater kretsade kring från 70-talet och framåt. En fysisk och skamlös skådespelare som slängde käft med sin publik och som älskade att jobba hårt.
Hon verkar inte ha haft många konflikter, eller ville ni helt enkelt inte fokusera på det?
- Hon var ju kollektivist men ville samtidigt göra allt på sitt sätt. Hon behövde mycket utrymme och det klart att det var konflikter, säger Tintin Anderzon. Hon var ju jättejobbig på många olika sätt som privatperson. För mig som barn kunde den här otroliga energin med teater på liv och död göra att man blir lite såhär "ja, ja mamma..." och sen går man en mimlinje istället.
Vittnesbörd
Filmen gjordes i ett skede där hennes liv kretsar väldigt mycket kring sjukdomen.
- Hade hon varit frisk hade det kanske funnits element av en mor-dotter-uppgörelse eller liknande, säger Fredrik Egerstrand. Filmen blir ett vittnesbörd över en människas liv och en hyllning till kraften hon hade, som på något sätt går förbi dödsögonblicket och gör att vi sitter här och att hennes historia får leva vidare och bli en film.
TT
Fakta: Kim Anderzon (1943 – 2014)
Föddes i Östersund och gjorde sin scendebut i Stockholm 1969 i pjäsen "Direktör Ubu". Hon fick sitt genombrott på Pistolteatern i Stockholm där hon medverkade i många pjäser skrivna av Dario Fo. Hon fortsatte senare på Mosebacke och Boulevardteatern. På 80-talet gick hon även vidare till film och TV, och gjorde uppmärksammade roller i "Sällskapsresan" (1980), "Göta Kanal" (1981) och "Rederiet" (1992). 1983 vann hon en Guldbagge för bästa kvinnliga skådespelare för sin huvudroll i "Andra Dansen". Hon fick även Svenska Akademiens kulturpris 1982.
