Gunilla Linn Persson | Ett månvarv – en dagbok om kärleken och döden

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Som liten flicka får Gunilla Linn Persson tre blunddockor av sin mormor. En gåva som kostat mormodern många trappstädningar och förhoppningsvis kan göra dotterdottern mindre ensam. Umgås med dem får hon dock inte. Mamma tar de nya lekkamraterna och låser in dem i en skrubb i källaren.

I Ett månvarv – en dagbok om kärleken och döden går Linn Persson en holmgång med sin relation till modern som är döende i tarmcancer. Hon har skrivit om sin mor Ilona flera gånger förut. Om den hemliga adoptionen som Ilona inte får reda på förrän hon är över 40, om rotlösheten och skammen som går i arv. Nu skriver Gunilla för att kunna hantera sin akuta sorg och för att försöka bända sig ur en på många vis destruktiv mammarelation som får mig att tänka på Elfriede Jelineks frigörelsekamp på liv och död.

ANNONS

Hon berättar direkt, utan omsvep, när det blir för jobbigt i telegramskrift: ”Pappa. Grovt våld. Minnesförlust.” När hon är 12 år bönfaller hon sin mor att skilja sig från den allt våldsammare maken. ”Det går inte, svarar mamma lugnt. Jag måste tänka på ekonomin.”

Ett månvarv är en ocensurerad loggbok över de 28 dagar det tar för modern att matvägra sig ur sitt lidande. Linn Persson när förhoppningar om att en gång för alla lösa rebusen Ilona, se hennes omsorger, hennes missunnsamhet och bitterhet. Samtidigt blickar hon tillbaka på sitt eget liv av bipolära svängningar, alkoholproblem, makar och vänner som sviker och på det intensiva skapandet som fungerat som flytboj. Fast här glittrar också kärleken till barnen och till den man hon nyligen återfunnit efter 37 år.

Får man verkligen vara bubblande förälskad när ens mor ligger för döden? Linn Persson tillåter sig detta och hittar så kraften att stanna kvar när sjukdomen och en omänsklig vårdapparat demonterar hennes mamma.

ANNONS