Akvarellen som målerisk teknik förknippas ofta med det virtuosa. Och då menar jag inte sedan tiden för Lars Lerins genombrott. Så har det varit sedan Anders Zorns och Carl Larssons dagar.
Erik Hårdstedt som nu ställer ut på våning två på Borås konstmuseum är minst sagt virtuos, och det med ett syfte. Visst tappar jag hakan. Men haktappet är inte det väsentliga.
Mina första associationer går till det fotorealistiska måleri som hade en förhållandevis kort glansperiod under sjuttio- och tidigt åttiotal, snart utkonkurrerat av nya tekniker som möjliggjorde det storskaliga färgfotografiet. Inte bara för att Hårdstedts beroende av den fotografiska förlagan känns så tydligt. Mer på grund av den närmast hysteriska värld av tecken och reflexer några av dessa amerikanska målare excellerade i.
Redan i studier av Hårdstedts egna arbetsbord är teckenväven tät. Broschyrer, etiketter, kassettband och uppslagna tidningar ger akvarellisten tillfällen att briljera, locka fram trompe l’oeil-effekter nästan. En bok med helvetesvisionären Bosch sammankopplas listigt med en tidningsrubrik: Klonerna ger nya hitlåtar. Till och med en stillebenstudie av skafferiet förenar något euforiskt och kusligt, i ett måleri som skruvar upp vardagen till något öververkligt.
Andra akvareller hämtar motiv från andra världsdelar, utan att tillföra ett uns av något turistiskt eller exotiskt. Snarare framkallas en känsla av att olika verkligheter tränger in i varandra, i medvetandet, kameran eller datorn, men här också i akvarell. Redan hemma kan ju bildvärlden vara globaliserad. Inte för att jag tvivlar på Hårdstedts resor! Men hur ser närvaron i ögonblicket och på stället ut, vad kan inte simuleras?
Här finns helt magnifika målningar. Samtidigt som mängden snudd på framkallar en känsla av övermättnad, som kanske också den har en poäng. Kanske behöver vi ett måleri som håller de översvämmande bilderna stången? Och invändningen skulle i så fall vara att Hårdstedts måleri, om än i en gammal teknik, alltför mycket utförs på den digitaliserade bildens villkor.
Jag bara biter i frågan. Och Hårdstedts akvareller tål att bita i.
Konstnären Erik Hårdstedts utställning på Galleri 7 på Borås konstmuseum.
Mikael Olofsson är kritiker och konstnär och medverkar regelbundet i GP. Skrev senast om Hasselbladpristagaren Joan Fontcuberta.
