Viskningslekar om Den blodiga tummen är mer kittlande än The bye bye man, som totalt lyckas suga musten ur sitt intressanta tema stegrande paranoia.
Ett kort och blodigt intro tar oss från ett sömnigt villakvarter i Madison, Wisconsin, 1969 till nutid. En trio vänner flyttar in i huset där den nu bortglömda massakern ägtrum. Snart hörs konstiga skrapljud, dörrar till märkliga skrymslen öppnas, gula rovdjursögon glimmar i mörkret och olycksbringande mynt klirrar. Inga seanser hjälper, förbannelsen kryper under skinnet.
Ibland hajar du till inför en och annan skrämseleffekt och filmen demonstrerar att liemannen - här i sällskap av en demonhund - inte är att leka med. Men mot slutet är du rejält trött på den bortom tjatighet upprepade ramsan "Tänk det inte, säg det inte"
