Vid Slussen ligger restaurangen Gondolen, där man käkar gott och har en hänförande utsikt över Stockholm. Gondolen är ständigt återkommande mötesplats i Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet, som man läser ut i ett nafs, och då och då spelplats i filmatiseringen Stockholm Stories.
Annars finns det inte så värst många likheter mellan filmen och boken. Regissören Karin Fahlén och manusförfattaren Erik Ahrnbom har, med Karlssons goda minne, stuvat om rejält, lagt till och dragit ifrån. Kvar finns det lätt absurda tonläget, några av romanfigurerna, ensamheten som genomgående tema, den lakoniska och ibland ångestladdade humorn.
Cecilia Frode spelar den ensamstående, effektiva yrkeskvinnan och perfektionisten Jessica. Hennes stora dröm att adoptera ett barn går i kras när hon får avslag med motiveringen Otillräckligt socialt nätverk.
Thomas (Karlsson) är alltiallo åt Sveriges finansminister, spelad av Marie Richardson. Thomas har inget liv utanför jobbet, där han är illa omtyckt.
Anna (Julia Ragnarsson) är en ung fattig arbetslös tjej i akut behov av en bostad.
Den stammande överklasskillen och studenten Douglas (Filip Berg) får hela sin tillvaro styrd av sin dominante pappa.
Och så har vi den kopiöst misslyckade poeten och författaren Johan, spelad av Martin Wallström, som helt och hållet saknar förmågan att läsa av andra människor och som vägra inse att han skriver som en kratta.
Fem människoöden. Fem historier. Inledningsvis finns det inget som pekar på att historierna kan hänga samman, och det finns inget som indikerar att den här filmen kan få något som ens liknar ett lyckligt slut.
Filmen är sinnrikt konstruerad, anmärkningsvärt välskriven och välspelad. Regissör Fahlén försöker inte precis dölja att Stockholm Stories är tänkt att vara en svensk Short Cuts. Fahlén lyckas en bra bit över förväntan.
Det är små och till synes obetydliga händelser, till exempel en lottdragning på dagis och ett handskrivet brev till en slumpvis utvald adressat, som driver filmen framåt under de få dygn den utspelas.
Martin Wallström har det som mest liknar en huvudroll. Wallström har ett par superba språkförbistringsscener mot Dejan Cukic, som spelar egensinnig dansk förlagschef, och mot David Dencik, som spelar författarprimadonnan Coletho.
Poeten Johan inser att något drastiskt måste göras. För honom själv och för alla människor. Jo, det sker i slutscenerna.
TITTA OCKSÅ PÅ:
Short Cuts (Robert Altman, 1993)
Magnolia (P T Anderson, 1999)
Crash (Paul Haggis, 2004)
