Trots sin utdragna längd är Spotlight en riktig nagelbitare, dessutom välspelad in i minsta biroll. Dramat utspelar sig på Boston Globe och skildrar, utan att tappa fokus, det ihärdiga arbetet som ledde fram till tidningens internationella superscoop 2002.
Den pedofilskandal som skakade den katolska kyrkan, tvingade Bostons stift i konkurs och gav efterskalv ända in i hjärtat av Vatikanen. Materialet, framtaget efter grundlig research av tidningens grävgrupp ”Spotlight”, kunde lista över 200 sexualförbrytare bara bland Bostons präster. En av dem var John Geoghan som dömdes till tio års fängelse för övergrepp mot mer än 130 barn under 30 års tid.
Det journalistiska arbetet skildras i filmen trovärdigt med integritet och nerv. Michael Keaton är strålande som grävgruppens kompetente – men också ambivalente – chef. Mark Ruffalo briljerar som hetsig nyhetsreporter medan Liev Schreiber tillför rätt slags lågmäld pondus i rollen som nytillträdd chefredaktör som inte förstår sig på ”Boston-andan”.
Tillsammans skapar de ett storartat murvelromantiskt drama i samma anda som Insider eller Alla presidentens män.
Golden Globes artiklar avslöjade hur kardinaler och biskopar systematiskt blundade för sexövergrepp, och dessutom mörkade dem. Präster och förövare flyttades till andra församlingar, i stället för att stängas av och åtalas. På så sätt rättfärdigades deras beteenden av katolska kyrkan.
Tidningens journalister vann offrens förtroenden. Samtidigt lyfte de fram forskning som visade att celibatkrav och tankar om sexualitet som något orent, kunde bidra till att skapa sexuella komplex hos en del katolska präster.
En film som Spotlight sätter fingret på varför journalistiken – den grävande, tidskrävande, noggranna journalistiken – behövs. Kanske mer i dag än någonsin.
