Rättegången – Amsalem vs Amsalem

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Ombedd att i rätten beskriva parets relation med några väl valda ord tvekar vittnet. Sedan svarar han ”bitter katastrof!”

Makarna Amsalem har levt åtskilda de tre senaste åren, sedan hustrun Viviane flyttat ut. Ändå får paret enligt israelisk lag inte skilja sig utan makens samtycke. Elisha vägrar rent sadistiskt, bortom all envishet, att ge hustrun friheten åter. I stället vill han, genom en smärtsamt utdragen rättslig process, tvinga henne att återvända hem.

Amsalem vs Amsalem är sista delen i syskonen Ronit och Shlomi Elkabetzs strålande trilogi om manlig dominans i israeliska familjer och den kännetecknas av briljant spel, lyhört manus och ett stort socialt patos.

ANNONS

En klaustrofobisk stämning, lika hopplös som det aktuella äktenskapet, suggereras fram i det kala rum där år efter år av tröstlös rättsprocess utspelar sig. Helt och hållet på männens villkor dessutom, med diskussioner över huvudet på den självständiga hårfrisörskan Viviane Amsalem.

Den ena utlämnande och förnedrande scenen avlöser den andra, medan Viviane blir allt mer psykiskt nedbruten. Ändå saknas här inte ögonblick av humor, vilket understryker surrealismen i den djupt orättvisa situationen. När allt till slut brister för Viviane under ett vredesutbrott bara förvärras hennes chanser. Rabbinerna förvisar henne nu från domstolen i 24 månader.

Inte sedan iranske Asghar Farhadis drama Nader och Simin – en separation har jag sett en lika stark skilsmässofilm.

Kameran tvekar inte att komma nära och stora delar av berättelsen gestaltas genom skiftningar i Ronit Elkabetz uttrycksfulla ansikte. Det är rent mästerligt skådespeleri av den prisade fransk-israeliska stjärnan.

ANNONS