Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/2

Komedi utmanar klichébilden av muslimer

Pendlandet mellan allvar och humor i The big sick fungerar oftast utmärkt

Film

DRAMAKOMEDI
The Big Sick
Regi: Michael Showalter
Med: Kumail Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter, Ray Romano m fl
USA (124 min)
 

I våras var The Big Sicks huvudperson, den pakistansk-amerikanske skådespelaren Kumail Nanjiani, gäst i Chelsea Handlers talkshow på Netflix. Som uppvuxen i Karachi, och invandrad till USA som 18-åring, har han genom åren stött på otaliga stereotyper av den genomsnittliga muslimen. Han frågade Handler vilken bild som dök upp i hennes huvud när hon tänkte på en typisk muslim.

”En allvarlig man med skägg”, svarade hon uppriktigt. ”Exakt!”, sa Kumail och berättade att hans helamerikanska fru Emily V. Gordon haft tankar på att starta Tumblrkontot "Muslims having fun” för att detta aldrig visas upp. ”På tivoli ser du muslimer äta glass och skrikande åka berg- och dalbana? Varför får vi aldrig se de muslimerna?” frågade sig Kumail vidare.
Och kanske blir komedin The Big Sick, som är skriven av Kumail och Emily, början på en ny sorts skildringar av muslimer på film, bortom klichéerna. Det är parets egen historia som (lite tillfixad) berättas och det var Judd Apatow – som även varit med och producerat – som föreslog att de borde skriva ett filmmanus baserat på sina erfarenheter.

Kumail spelar sig själv

Kumail spelar sig själv när han försöker sig på en ståuppkarriär i Chicago. Efter ett gig hamnar han i baren och börjar prata med Emily (Zoe Kazan) som suttit i publiken, en kväll som slutar med en natt på hans luftmadrass vilket blir inledningen på deras relation.
Samtidigt ”råkar” ständigt unga pakistanskor dyka upp hos Kumails föräldrar varje gång han är där på middag. De anser att ett arrangerat äktenskap är det enda tänkbara för den sekulariserade sonen som tittar på Youtubeklipp i källaren när de tror att han ber. Men även om Kumails familj är konservativa muslimer är de samtidigt som folk är mest. Såklart.
När Emily får veta att Kumail av rädsla att förskjutas av släkten inte berättat om henne gör hon genast slut, djupt sårad. Kort därpå drabbas hon av en allvarlig sjukdom som innebär att hon måste försättas i konstgjord koma och det blir Kumail som får kontakta Emilys föräldrar. De lämnar genast North Carolina för att finnas vid sin nedsövda dotters sida, men Kumail vill de inte gärna ha där. De vet mycket väl hur besviken han gjort Emily. Han å sin sida vägrar lämnas utanför.

Alla medverkande får ta plats

The Big Sick växlar mellan ett flertal genrer och rymmer romantisk komedi, sjukhusdrama och kulturkrockar. Pendlandet mellan allvar och humor fungerar oftast utmärkt. Holly Hunter och Ray Romano som Emilys föräldrar går fint från kylighet gentemot Kumail till ett alltmer upptinat tillstånd samtidigt som de har sin egen äktenskapskris att hantera mitt i alltihop. Framför allt låter regissören Michael Showalter nästan alla medverkande ta plats. Exempelvis får de unga kvinnorna som paraderas genom Kumails föräldrahem sina egna särdrag och reduceras inte enbart till en rad anonyma giftaslystna. Vad som däremot inte alls fungerar är scenerna med Kumails komikerkompisar på ståuppklubben. De är skönt härliga och råa-men-hjärtliga på ett emellanåt direkt frånstötande vis. Till på köpet är deras, och likaså Kumails, uppträdanden knappt ens på valfritt-nittiotalsavsnitt-av-Släng-dig-i-brunnen-nivå.

Titta också på:
Medan du sov (Jon Turtletaub, 1995)
Silicon Valley (Tv-serie, HBO, 2014- )
The King of Comedy (Martin Scorsese, 1982)

Mest läst