Produktionstakten på Tokyobaserade animeringsstudion Ghibli är inte särskilt hög (jämfört med Disney/Pixar), men filmerna från Ghibli är alltid omsorgsfullt gjorda och utsökt animerade, i klassisk japansk anime-stil. Den konstnärliga höjdpunkten, hittills, är Hayao Mayazakis regelrätta mästerverk och stora publikframgång Spirited away från 2001.
Hiromasa Yonebayashis När Marnie var där, inspirerad Joan G Robinsons brittiska roman med samma namn, är en film om vänskap.
Tolvåriga Anna är sorgsen, astmasjuk och bottenlöst ensam. Att hon är väldigt duktig på att teckna (hon har alltid med sig ett ritblock) visar hon inte för någon.
Annas fosterföräldrar beslutar sig för att skicka henne från storstaden Sapporo till släktingar som bor ute på landet. Syftet är att Anna skall samla kraft och få i sig frisk luft, men väl framme i en lantlig idyll är Anna lika inåtvänd som vanligt.
Emellertid. På en av sina ensamma vandringar, utanför ett hus som verkar vara övergivet, träffar hon den jämnåriga flickan Marnie.
Är du verklig? frågar Anna, som har livlig fantasi.
När Marnie var där är en stillsamt berättad film som är vilsam för ögonen. Det är också en film som får oss att reflektera över nuet och över det som var. Ingen som helst rädsla för allvar, men här finns också milt humoristiska scener och ett upplyftande slut.
Man kan välja mellan att se originalversionen (det gjorde jag) och en svenskdubbad. Den ter sig som en smula onödig eftersom detta inte är en film för de allra minsta. Eller rättare sagt måste man vara tillräckligt gammal för att kunna läsa textremsor för att tillgodogöra sig hela innehållet Yonebayashis komplexa film, som tagit gott om tid på sig för att nå fram till svenska biografer.
