Filmrecensioner: Vikander glänser mest av alla i The danish girl

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Sex stater i mellanöstern har bannlyst The Danish Girl där Qatar härom veckan var först ut, med argumentet att filmen var ”moraliskt depraverad”. Sedan följde Bahrain, Kuwait, Förenade arabemiraten, Oman och Jordanien vilket nu har lett till att Europarådets parlamentariska församling kritiserat i synnerhet Jordanien som nyligen ingick ett partnerskap för demokrati med församlingen och förklarade fördömandet av filmen med att The Danish Girl ”främjar homosexualitet och könsbyte”. Fruktansvärt intolerant och jönsigt naturligtvis. Men om motiveringen till bannlysningen istället varit något i stil med ”The Danish Girl är en visserligen vackert filmad rulle men lämnar i princip inga bestående intryck vilket får ses som en bedrift med tanke på ämnet” hade tilltaget varit betydligt mer förståeligt.

ANNONS

Läs också:Hoopers villkorslösa historia om kärlek

Läs också:Vilken bild av konstnären är mest sann?

Danska Lili Elbe föddes som Einar Wegener och levde, innan hon blev en av de första att genomgå en könskorrigering, som framgångsrik landskapsmålare tillsammans med sin hustru Gerda, även hon konstnär.

Deras äktenskap skildras som en hyfsat välsituerad tillvaro i 1920-talets Köpenhamn där deras liv delas mellan fester och vernissager runt om i staden och målande och älskande i den hammershøiska, vackra våningen i Nyhavn. Einar röner allt större framgångar med sina målningar inspirerade av miljöerna kring barndomens Vejle medan Gerda har det kämpigare, hennes porträtt anses kompetent utförda men i behov av intressantare motiv. Outtalat ligger troligtvis även Gerdas kön henne i fatet.

När väninnan Ulla inte dyker upp för en planerad modellsittning ber Gerda sin make hoppa in i Ullas ställe. Ett uppvaknande sker så snart Einar drar på sig de mjuka silkesstrumporna, trär i fötterna i ballerinaskorna och låter sig omsvepas av den spröda kjolen och på en tillställning en tid senare dyker Einar upp sminkad, iklädd peruk och kvinnokläder vid Gerdas sida som Einars ”kusin” Lili. Men det som börjar som något av en lek med uppmuntran från Gerda övergår snart i något annat, för Einar betydligt mer omvälvande. Lili blir allt mer närvarande, Einar allt avlägsnare.

ANNONS

Filmen bygger på ett manus av Lucinda Coxon baserat på en roman av David Ebershoff inspirerad av Lili Elbes dagböcker och brev. Att man här och där längs med vägen har skarvat rejält i parets livshistoria (flera vitala scener liksom karaktärer är uppdiktade och tidsförloppet har kraftigt reducerats) må man ha överseende med.

Värre är att vi inte kommer bortom manéren och de inövade gesterna, vi släpps visserligen innanför kläderna men aldrig under huden på Lili. Det är som att katalysatorn för hennes transformation stannar vid fascinationen för skira tyger och man frågar sig om Tom Hooper förstått vad transgender egentligen innebär.

Alicia Vikander glänser – och överglänser vida Redmayne – som Gerda och är den enda egentligt tredimensionella karaktären. Och trots att det är en birollsoscar Vikander har chans på kan Gerda mycket väl ses som historiens huvud- och titelperson. Hennes egen förvandling – från älskande och dominerande via hjärtekrossad till osjälviskt accepterande utan att någonsin hemfalla till offer – spelas med en fin balans. Emellanåt drar det dock mot det väl teatraliska, möjligen till viss del beroende på Hoopers ständiga envishet att filma interiörer med vidvinkel, något som förstärker den sceniska känslan.

ANNONS