I skådespelaren John Krasinskis andra film som regissör spelar han själv huvudrollen som John Hollar, Manhattanbo som jobbar på förlag men drömmer om att bli serietecknare och med en flickvän som väntar deras första barn.
Så får John veta att hans mamma kollapsat och tar genast flyget till hembygden och vad som blir en avbockning av de flesta ingredienser i valfri amerikansk indiedramakomedi.
Vi har den dysfunktionella familjen med ett småkrisande föräldrapar och konstigt syskon som leder till både konfrontationer och hjärtevärmande situationer. Vi har återupptagen kontakt med ett gammalt ex som numera är stadgat och såklart det där lite skeva, lågmälda singer/songwritersoundtracket som även det är en obligatoriskt beståndsdel i de här sammanhangen. Nämnde jag att Johns flickvän Rebecca har ett halvknasigt jobb (designar husdjursplagg)?
Men trots att man sett det mesta förr blir det aldrig outhärdligt (det skulle möjligen vara när familjen brister ut i Indigo Girls Closer to fine medan mamma Sally rullas in på hjärtntumöroperation). Främst är det tack vare att Krasinski lyckats samla ett så pass bra gäng framför kameran, i synnerhet Margo Martindale som gör Sally till en trygg, förtröstansfull och cool mor men samtidigt fullkomligt skiträdd och skräckslagen inför utgången av sin sjukdom.
