Ethan Hawke är Chet Baker och sitter i badkaret med kläderna på. Försiktigt för han trumpeten mot läpparna och försöker pressa luft genom instrumentet. Det gör fruktansvärt ont, han har fått tänderna sönderslagna och ska nu försöka hantera smärtan utan hjälp av drogerna. Blodet rinner ner på hans vita linne, ljudet som kommer ut ur instrumentet är bara ett ynkligt pipande. Det är en scen som är nästan outhärdlig att titta på.
Det sägs att Ethan Hawke kommer att få en Oscar för sin roll som trumpetaren, sångaren och jazzikonen Chet Baker i filmen Born to be Blue. Det känns fullt rimligt. Ethan Hawke gör sitt livs roll. En bit i filmen tänker man inte ens på att han ska föreställa Chet Baker, han gestaltar bara en ovanligt talangfull men samtidigt söndrig, osäker och vilsen människa som inte var han ska göra av varken sig själv, sina känslor eller de människor som kommer honom nära. Den handlar också om stora val i livet som fattas med sämsta tänkbara förutsättningar, och om vad konsekvenserna blir.
Sedan är det förstås en film om musik också, fantastisk musik. Chet Baker var en snygg kille som drog till Kalifornien och gjorde romantisk jazzmusik, en perfekt omslagspojke för den vita jazzpubliken. Själv ville han till varje pris bli accepterad av de hårda, coola killarna i New York.
Det har gjorts ett antal biopics som stora artister, bland andra Johnny Cash, Tina Turner, och Ray Charles, med högst varierat resultat. Inte sällan har myten ställt sig i vägen för filmen men det kan även vara så att regissören och manusförfattaren varit alltför angelägna om att redovisa en biografi så att känslan och närvaron gått förlorad.
Chet Bakers historia är oerhört gripande men kanske inte lika känd som andras. Det har gett filmarna, och Ethan Hawke, lite större manöverutrymme och i samma rörelse har man kunnat göra en film som är allmängiltig och som dessutom skildrar ett USA där framgång, framtidstro och manligt och kvinnligt stöts och blöts mot gamla familjeideal och konservatism.
Filmen smygvisades under Way out West. Ingen som såg den kan ha lämnat utan att ha blivit ordentligt omskakade. Återstår att se hur det går för Ethan Hawke. Jag unnar honom verkligen ett ordentligt erkännande. Han är, precis som Chet Baker, mycket mer än den snygge killen. Han kommer från en generation amerikanska skådespelare som haussades som unga men som hamna på lite olika platser i livet och karriären. Ethan Hawke var god vän med Seymor Hoffman som ju liksom Chet Baker trasades sönder och dog av drogerna.
