Hundra vykortsvackra år. Här en picknick i det gröna med Jules (Arieh Worthalter) och Valentine (Audrey Tautou). Bild: Nord Quest Films
Hundra vykortsvackra år. Här en picknick i det gröna med Jules (Arieh Worthalter) och Valentine (Audrey Tautou). Bild: Nord Quest Films

En sövande fransk släktkrönika

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Den vietnamesiske bildpoeten och regissören Tran Anh Hung har gjort tre snudd på mästerliga filmer, jag tänker på debutlångfilmen Doften av grön papaya, det våldsamma kriminaldramat Cyclo och den bedövande vackra När solen står som högst. Detta var för ett tag sedan.

Nya filmen Kärleken och evigheten, baserad på en roman av Alice Ferney, är en släktkrönika berättad ur ett kvinnligt perspektiv, och kretsar kring barnafödslar (väldigt många), mödrar (väldigt många), förälskelser (en hel del) och dödsfall (några stycken). Audrey Tautou i det som mest liknar en huvudroll.

Filmen utspelas under hundra år i ett vykortsvackert Frankrike där det alltid är sommar, alla har gott om pengar och ingen tycks ha ett arbete att gå till på dagarna.

ANNONS

I filmen är Tran Anh Hung helt ointresserad av dialog för att föra handlingen framåt. I stället använder han sig av en berättarröst, som förklarar vad som händer, ackompanjerad av ett pianoklinkande som aldrig tar slut. Högläsning ur en bok-filmgrepper blir snabbt extremt tröttsamt och irriterande samtidigt. Att flera av scenerna är filmade i ett slags slow motion förstärker filmens sövande effekt. Faktum är att Kärleken och evigheten får klockorna att stanna.

Nej, detta är verkligen inte bra några snygga scenlösningar till trots och ett slut, som när det till slut kommer,får oss att reflektera över tidens gång.

ANNONS