Bildande om ett brutalt folkmord

The promise är ett sevärt och bildande drama där spirande romantik och framtidstro ställs mot aggressiv brutalitet.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Ett blodigt slagsmål utbröt i veckan nära den turkiska ambassaden i Washington. Fredliga demonstranter protesterade då mot den turkiske president Erdogans besök i Vita huset. Nyhetsbyrån AP rapporterade om hur demonstranterna, som bar kurdiska flaggor och krävde att den kurdiske HDP-partiledaren Demirtas släpptes ur fängelset, attackerades av Erdogan-anhängare inklusive två av presidentens egna livvakter.

I samma veva ser jag Terry Georges välspelade och rättmätigt politiskt indignerade film The Promise, ett triangeldrama som utspelar sig i Turkiet 1914 under det Osmanska riket. Den etniska rensning som då genomfördes på runt en miljon armenier, är ett folkbrott som den turkiska regimen ännu inte erkänt. Filmen är helt uppenbart politiskt brännhet. Här ser vi starkt gestaltade massgripanden och avrättningar av regimkritiska intellektuella och oliktänkande. Samt en krigskorrespondent från AP som kastas i fängelse, och riskerar att avrättas, för sin oberoende rapportering om brott mot mänskliga rättigheter.

ANNONS

Dramat tar sin början i en liten by i södra Turkiet. Där drömmer den ambitiöse Mikael Boghosian (Oscar Isaac) om att resa till Konstantinopel och utbilda sig till läkare. För att ha råd går han med på att förlova sig, för via hemgiften bekosta studierna. Väl i Konstantinopel rycks han med i storstadslivet, och finner sig väl till rätta hemma hos sin förmögne farbror. På terrassen, i solen med utsikt över havet, möter han armeniska Ana (Charlotte Le Bon) som undervisar hans unga kusiner i dans. Det blir kärlek vid första ögonkastet, och triangeldramat kompliceras ytterligare av att Ana och amerikanske AP-journalisten Chris Meyers (Christian Bale) sedan länge är ett par.

Vännerna roar sig, går på nattklubb och dricker absint. På dagtid varvas obduktion på läkarlinjen med promenader i prunkande parker. Livet ligger löftesrikt framför dem och till en början inser de inte krigets allvar eller konsekvenser. Snart hamnar de på olika sidor, och val de gör kommer att bli på liv och död.

Manusförfattaren och regissören Terry George har tidigare, tillsammans med Jim Sheridan, gjort sevärda filmer som I faderns namn och Boxaren. Många minns säkert också nerven i hans psykologiska familjedrama Reservation road, och kompromisslösheten i Hotell Rwanda, som kretsar kring Hutu-regimens makabra folkmord på landets tutsi-befolkning våren 1994.

ANNONS

Det Osmanska riket, som här är i fokus, ingick 1914 en allians med Tyskland. Den hösten påbörjades en systematisk utplåning av landets armeniska befolkning. Mikael hamnar i straffläger och bygger järnvägsräls innan han lyckas fly. Filmens dramatik stegras och kärlekshistorien kompliceras ytterligare innan upplösningen då Mikael och Ana blivit en del av motståndsrörelsen i Musa Dagh-bergen.

The promise är ett sevärt och bildande drama där spirande romantik och framtidstro ställs mot aggressiv brutalitet. ”Wanna tell a story, about a girl with history” sjöng armeniska artisten Artsvik nyligen i Eurovision i sitt Kali-inspirerade nummer. Trots det blodiga våld som fortsatt riktas mot minoritetsgrupper världen över, tystnar inte kampsångerna.

Titta också på: Ararat (Atom Egoyen, 2002) Mayrig (Henri Verneuil, 1991) Ravished Armenia (Oscar Apfel, 1919)

ANNONS