’71 är en intensiv och suggestiv film om dödandets meningslöshet. Slagen haglar så näsblodet rinner under den brutala boxningsmatch på regementet som inleder berättelsen. Och våldet ska komma att trappas upp, förr än de brittiska soldaterna kan ana. De skeppas utan förvarning till Belfast, en stad som förvandlats till rena krigszonen. Olika falanger inom IRA strider där inbördes om rätt metod att bekämpa den brittiska armén.
Soldaterna, unga pojkar utan förkunskaper, skickas ut att stävja ett upplopp, men våldet eskalerar och allt går över styr. En soldat, Gary, blir skräckslagen kvar bakom fiendens linje när britterna retirerar. Han har sett för mycket och är snart lovligt byte för alla.
Det finns en tilltalande desperation och råhet i skildringen av den jagade soldaten som inte vet vem han kan lita på. O’Connell har redan utmärkt sig i filmer som This is England, Eden Lake och Blodsband. Här spelar han med stor självklarhet och nerv. Svårt skadad raglar han snart runt på Belfasts regnvåta gator.
Intrigerna tätnar och de unga männens sårbarhet oavsett svuren lojalitet är uppenbar. Här sys med nål direkt i köttet, utan bedövning.
Extra närvarokänsla och klaustrofobi skapas med handhållen kamera i samklang med musiken, och förstärks via originella ljud- och bildlösningar.
