I stället för en traditionell genomgång av Nick Caves mestadels stökiga karriär är 20000 Days on Earth en film om hur den 57-årige sångaren/låtskrivaren mår idag, musikaliskt och mentalt.
För en psykoanalytiker berättar Cave om sin barndom, om sitt numera inrutade liv (äta, skriva, titta tv, sova) tillsammans med familjen i regniga Brighton. Samtidigt spelar han in skivan Push the sky away. Caves narrativa sångtexter närmar sig poesi, till exempel i Higgs Boson Blues.
Inre monologer. Anekdoter. Tankar om hur livet var och hur det blev. Nick Cave bakom ratten och Kylie Minogue i baksätet. Deras murder ballad Where the wild roses grow blev en oväntat stor framgång.
Filmens sista tio minuter består av konsertbilder från ett fullsatt Sydneys operahus. Cave och hans eminenta veteranband The Bad Seeds. Full orkester. Och en barnkör. Musiken låter enastående bra, fjärran rockbrötet från när Cave var ung och arg sångare i The Birthday Party.
Efter 20 000 dagar på jorden har Nick Cave nått en formtopp.
