Den franska tecknade serien Linda och Valentin läste jag som ung tonåring, för drygt fyrtio år sedan. Samma serie läste Luc Besson, som inte har kunnat släppa de här rymdäventyren. Aningen sent kommer Valerian and the city of a thousand planets (live action och inte animerad), baserad på de gamla seriealbumen Ambassadören som försvann och De tusen planeternas rike.
Utan en hiskeligt hög budget ser filmen påkostad ut, men jag vet inte riktigt vad Besson tänkt sig för målgrupp. Filmen är ofta barnslig, utan att vara en barnfilm. Det rätta trycket saknas i actionscenerna. Huvudrollsinnehavaren Dane DeHaan, som ser ut att vara max 15 bast och inte är mycket till skådis, kan väl inte ha några fans över huvud taget?
Efter en inledning i flummig Avatar-stil blir spelplatsen den väldiga futuristiska staden Alpha. Då är filmen snygg att titta på, de visuella tankarna går till både Ridley Scotts Blade Runner och Bessons egen Det femte elementet.
En möjligen lömsk kommendör (Clive Owen) blir kidnappad. Det så kallade Pärlfolket har inte längre en planet att bo på. Att det finns ett samband listar alla ut snabbt.
Hursomhelst får de unga agenterna Valerian/Valentin (DeHaan) och Laureline/Linda (Cara Delevingne) i uppdrag att styra upp rubbet.
Så mycket mer till (rörig) handling har Besson inte att komma med. Om Besson satsat på att göra en utpräglat fransk science fiction-film, med franska skådisar och dialog på franska, hade filmen i alla fall stuckit ut. Det gör den inte när regissören anpassat sig efter USA-marknaden. Att filmen redan floppat i Staterna, där ingen hört talas om Linda och Valentin, kom inte som någon större överraskning.
