Den unga kvinnan märker snabbt att allt hon hört om människor är sant (”de är lika maktgalna som sina gudar och dödar sina egna”) men ändå visar hon vikingarna vägen i utbyte mot sitt liv. Hennes gudar, jättarna, har svikit henne, men hon litar på att de kan skydda sitt land och sitt folk.
Vei är gjord av tecknaren Karl Johnsson som kom på idén och Sara Bergmark Elfgren, en av författarna till succéfantasyserien Cirkeln. Det är episk fantasy fylld av action, främst inspirerad av den nordiska mytologin. Förutom klassisk fantasy tänker jag på Hungerspelen, Game of Thrones och Avengers-filmerna. De många miljöerna är vältecknade och kontrasteras med ett par rutor med buskis och mjukporr. Vikingakrigaren Dal har så mycket blont hår och muskler att det gränsar till löjligt. Särskilt kapitlet med skapelseberättelsen och kampen om världen är fyllt av fina detaljer, nordiska och babyloniska med medeltida inslag.
Som så ofta i fantasy blir de vanliga människorna spelpjäser för högre makter, i det här fallet jättar och asagudar. Vei är utvald att delta i en tvekamp som visar sig inte handla om underhållning utan om makten över människornas värld. För i gudaberättelser lika lite som i dagens krigiska värld är det inte ledarna själva som offrar sina liv. Att gudar är nyckfulla och opålitliga är heller ingen nyhet, så självklart intrigeras och fuskas det. Loke blir en androgyn favoritfigur, den föränderlige lögnaren som här ser ut som en klassisk Hollywoodskönhet.
Berättelsen sätter ljus på religiös blindhet och ledares och eget ansvar, men det finns också humor, som den bortskämda och mycket tonåriga jätteprinsessan. Eftersom det här är del ett av två lämnas vi självklart mitt i intrigerna
