Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Eva Franchell | Partiet. En olycklig kärlekshistoria

I en ny bok studerar journalisten och författaren Eva Franchell det socialdemokratiska partiet. Gabriel Byström hittar några intresseväckande resonemang men saknar en fördjupad analys.

BOK

BOK

Eva Franchell | Partiet. En olycklig kärlekshistoria

Bonniers

Idén är bra. Eva Franchell vill skriva en bok om socialdemokratin, om ett Sverige i förvandling. Hon vill spegla förändringar i tidsandan, förändringar i politiken genom sitt eget liv. Född 1952 har hon upplevt det blomstrande Sverige, socialdemokratin under Palme, de stora finanskriserna. Men hon har också noterat hur partiet förändrats. Hur Sverige omdanats. Morden på Olof Palme och Anna Lindh.

Eva Franchell är i grunden journalist. Hon har jobbat på åtskilliga nyhetsredaktioner, hon vet hur man berättar en historia. I dag arbetar hon på Aftonbladets ledarsida. Tidigare har Franchell tillbringat ett decennium på regeringskansliet. Bland annat var hon pressekreterare åt Anna Lindh när Lindh mördades. Om detta berättade Franchell i sin första bok Väninnan som kom häromåret.

Partiet – med undertiteln En olycklig kärlekshistoria – är en vemodig text i staccatoformat. 68 kapitel. Nutid varvad med dåtid. Valet av Juholt, Franchells första år som journalist, Tommy Waidelichs förstamajtal på Norra bantorget (2011), Franchells intervju med Kjell-Olof Feldt (1984) när han berättade om den tredje vägen. Och så vidare.

Mest intressant: skildringen av Juholts tid som partiledare och det avancerade maktspelet inom socialdemokratin. Via sitt jobb kunde Franchell följa Juholts haveri på nära håll. Hon känner många socialdemokrater, kan snabbare än de flesta identifiera när något håller på att hända. När krafter sätts i rörelse. Hur konsekvenserna kan komma att se ut.

Det är en kolsvart historia. När den första kärleken mellan Juholt och rörelsen lagt sig går det snabbt utför. Håkan Juholt pratar först och tänker sen och spinner ett nät omkring sig själv som till sist blir omöjligt att komma ut ur. Opinionssiffrorna rasar, han försöker desperat finna allierade innan han inser det omöjliga i att sitta kvar. Enligt Franchell är det Pär Nuder som diskret träder in och övertalar Juholt att avgå. När väl det är gjort försöker Nuder få förre näringsministern Anders Sundström att göra politisk comeback, men numera välbetalde bankdirektören Sundström tvekar och frågan går vidare till pålitlige Stefan Löfven.

Det är inga vackra bilder för den som eventuellt trodde att politik på hög nivå var något ädelt. På en mycket effektiv prosa beskriver Franchell ett parti söndrat av interna stridigheter, av kolliderande intressen. Hon ser en politisk diskussion dränerad på idéer och visioner, en politik där egenintresset i allt högre grad kommit att dominera. Skulden fördelas redan i förordet där 50-talisterna pekas ut med marginell finess. ”Vi är de första individualisterna och det var vi som trashade folkhemmet”.

Politikens individualisering startade, enligt Franchell, i samband med Palmes bortgång. Utvecklingen har skyndats på av medierna. När en budget landat har kommentarerna gått från att beskriva det stora till att vinkla på vinnare och förlorare. Mikro i stället för makro. Privatekonomi i stället för statliga satsningar. Franchell ser sin egen roll, hon är en av många journalister som varit med och drivit politiken mot egennyttan genom de artiklar hon skrivit.

Hon ser samma utveckling inom socialdemokratin. De mäktiga männen, de tidigare ministrarna, har i stor utsträckning hamnat på extremt välbetalda jobb inom den privata sektorn. Som lobbyister, konsulter, bank- direktörer. De mäktiga kvinnorna har valt helt andra banor efter avslutad politik karriär.

Problemet med boken är att den famlar efter för mycket. Det blir (alltför) rapsodiskt när avgörande politiska skeenden – som exempelvis avregleringen av kreditmarknaden på 80-talet – sveps över på bara några sidor. Idéerna och förklaringsmodellerna är sällan särskilt originella. Att politiken lider av en individualisering och att idépolitiken fått stå tillbaka de senaste decennierna är numera en truism. Här finns få försök till en djupare samhällsanalys.

Om Eva Franchell hade fokuserat mer på det riktigt brännande, vad som exempelvis händer när tunga (socialdemokratiska) politiker omedelbart efter avslutad karriär blir extremt välbetalda lobbyister hade boken kunnat få riktig sprängkraft. Nu blir det mer snabb journalistik och mindre av den fördjupning Franchell är bättre lämpad än de flesta att utföra. Det är lite synd.

Bild - 2
Bild - 3

Journalisten och författaren Eva Franchells bok om socialdemokratin och ett Sverige i föränd ring.

Mest läst