Enel Melberg | Separator

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Den 22 september 1944 intog sovjetiska Röda armén Tallinn. Bland dem som i bräcklig farkost lyckades ta sig över havet till Sverige fanns den då ettåriga Enel Melberg, vars självbiografiska roman Separator nu utkommer. Det har blivit en genomreflekterad och sinnlig berättelse om exil och utveckling i en elegant genomförd storform. Det i tid och rum rörliga berättarsättet förmedlar en känsla för hur sådant som betydelse, närvaro och tillhörighet alltid förutsätter olika slags tvetydighet, tvesyn och klyvnad.

Denna dualistiska vaksamhet är en intellektuell hållning, naturlig för en flerspråkig författare och översättare, men den är också något som kan ha slående likheter med barnets erfarenhet av växande och vuxenvärld. Till det fina med Separator hör att den med rik variation tar tillvara möjligheten att låta barnets och den vuxnes perspektiv skänka djup åt varandra.

ANNONS

Första delen ägnas den vuxnes tillbakablickar och förklarande porträtt av föräldrar, släktingar och kolleger. I fonden finns de olika ockupationernas ofattbara lidanden, och närmare inpå avtecknar sig människor som författaren mött vid sina besök i landet. Ett porträtt av en åldrad Anderz Harning är minnesvärt, liksom ett skarpt ifrågasättande av P O Enquists syn på ”balterna” och deras förmenta kollektivskuld för medverkan till judeutrotningen under den tyska ockupationen.

Det utredande och rannsakande föredraget varieras med pregnant återgivna estniska sagor och legender. Liksom ett par laddade torskskinnsskor dyker dessa sagor också upp i andra delen, där huvudrollen spelas av författarens alter ego som flicka, kallad Epp. Hon växer upp i Göteborg på femtiotalet och hennes tonårstillvaro där återskapas med en sanningssträvan, humor och livlighet som gör läsningen till ett verkligt nöje.

ANNONS