En korrigerad Wägner-historia

Konstnären Malin Franzén närmar sig författaren Elin Wägner via hennes arkiv. I en utställning på Galleri 54 låter Franzén berättelsen och språket vandra mellan olika instanser, skriver Sara Arvidsson.

ANNONS
|

Elin Wägner var en fascinerande kvinna: hon kämpade för den kvinnliga rösträtten och freden. Hennes skönlitterära verk var feministiska och följde således hennes aktivistiska gärningar. Wägner lever inte längre, hon gick bort 1949. Konstnären Malin Franzén närmar sig dock författaren genom att söka igenom hennes arkiv. Här finner hon en mapp med titeln ”Troligen anteckningar från grekiska resan 1937” och i den ryms flera pappersark fullklottrade med text. Dessa härrör från en Kreta-resa som Wägner gjorde för att utforska öns pacifistiska och matriarkala historia, vilken kontrasterade mot de fascistiska strömningarna som härskade just då.

I ständig rörelse

Franzéns utställning på Galleri 54 heter Länge bor vi på ruinerna av det förgångna, vilket är en passande titel med tanke på att vi aldrig kan friställa oss helt från historien. I tider som dessa, när nationalistiska tendenser återigen ger sig till känna, kan det vara behövligt att gå tillbaks i tiden och undersöka illavarslande mönster, för att undvika att de händer igen. Men liksom språket är de politiska systemen i ständig rörelse: de byter skepnad. I utställningen låter Franzén berättelsen och språket vandra mellan olika instanser. En video visar hur Wägner-forskaren Katarina Leppänen försöker tyda författarens gamla anteckningar i en tematisk ordning. Hon läser den svårtydda handstilen men tolkar den samtidigt. Det är förvirrande och hennes tal är prövande, som om hon tänkte högt. Ord som ”amazon” och ”kvinnokultur” återkommer många gånger.

ANNONS

Personlig tolkning

Om det är svårt att hänga med i svängarna när Leppänen pratar, blir meningarna än mer kryptiska när de förvandlas till maskinskriven text. Tre böcker ligger uppradade i galleriet och de rymmer orden som uttalas i videon, nu arrangerade i versrader. Wägners ursprungliga text har smält samman med forskarens personliga tolkning. Men det tar inte slut där – textens visuella struktur har också översatts i abstrakta träskulpturer. Hur mycket av Wägners originalskrift som finns kvar i dem är svårt att säga, men jag skulle vilja påstå att den är så gott som borta. Malin Franzén visar hur reviderbar historieskrivningen är. Fast den här utställningen handlar egentligen inte om Wägner, utan snarare om hur hon och andra har kommit att bli ihågkomna av eftervärlden. Vad förvanskas och vad glorifieras? Språket är ett slags ruin, ett sönderfallande system tillika maktinstrument.

ANNONS