Skolan måste handla mycket mer om värden som tolerans, empati, långsiktighet, ledarskap och nyfikenhet. Det viktigaste idag är att ge unga människor en kompass att navigera efter i en värld som blir alltmer osäker och svårtydbar.
Låter det flummigt? Andreas Schleicher är högste ansvarig för OECD:s Pisatester, alltså de internationella prov som jämför länders skolresultat. Han är en av talarna på den internationella utbildningskonferens jag bevistar. Publiken, utbildningsministrar och höga tjänstemän från hela världen, sitter trollbundna i den pampiga salen i Central hall i de brittiska regeringskvarteren.
Även jag låter mig charmas när jag får en timme för intervju i pressrummet i källaren. Andreas Schleicher är inte bara vältalig utan också en god lyssnare som berömmer mig för att jag ställer kloka frågor. På en middag senare under kvällen hamnar jag bredvid en person som arbetar med att utvärdera de engelska Pisa-resultaten. Han säger att Pisa förvisso är det mest vederhäftiga internationella testet av skolresultat, men att en del av Pisas framgångar också beror på Andreas Schleichers karisma och vältalighet.
Andreas Schleicher reser ständigt runt i världen för att prata skolresultat och utveckling. Därför är det intressant att han delvis säger helt andra saker än de som flitigast refererar till Pisa i Sverige - de som vill skapa en skola som satsar mer på faktakunskaper och mindre på flum. Sådan retorik imponerar inte på Andreas Schleicher.
– En del har en väldigt ytlig syn på vad utbildning handlar om. De tycker att skolan handlar om att läsa, skriva och räkna, och i bästa fall om samarbete, kreativitet och entreprenörskap. Men du vet, terroristerna i Paris var utmärkta entreprenörer, fantastiska på att samarbeta och mycket kreativa. Frågan är hur vi använder våra kunskaper och förmågor – för att göra något gott för världen, eller för att förstöra den?
Kan det då inte vara ett problem att resultaten från Pisas kunskapsdel får ett så enormt stort inflytande i debatten, frågar jag. Andreas Schleicher svarar inte ja rakt av men framhåller att vi måste bli mer medvetna om vad Pisa inte mäter.
Pisa är lite som att kontrollera blodtrycket. Det säger inte allt om vår hälsa, men det är en parameter, precis som Pisa är en av många indikatorer för skolan. Och testet har utvidgats, sedan det hölls första gången, år 2000, framhåller han. Numera handlar det inte bara om läsning, matte och naturvetenskap, utan också om problemlösning, kreativitet och kritiskt tänkande, och i det senaste provet även social kompetens.
– Om man ser på vad som gör dig framgångsrik i livet så är så klart läsning, naturvetenskap och matte grundläggande men det handlar också mycket om hur du kan ta hand om dig själv och leva och samarbeta med andra.
Enligt Andreas Schleicher sticker Sverige ut i sin ensidiga syn på Pisa.
– Jag tycker att många länder har en mycket mer nyanserad debatt än den jag finner i Sverige. I exempelvis Tyskland har Pisa höjt medvetandet om sociala klyftor. Den diskussionen behöver ni också.
Andreas Schleicher anser att skolmakthavare ofta saknar en övergripande vision för skolan, och idéer om vad utbildning ska vara bra för. Det gäller inte minst Sverige. Diplomatiskt säger han att många av de senaste 20 årens svenska skolreformer har genomdrivits med goda avsikter men att de har skapat ett fragmenterat skolsystem utan visioner och själ. Den svenska skolan måste bli bättre på att utveckla elevernas lust att lära och använda sina förmågor.
– Svenska flickor presterar ganska bra i naturvetenskap i Pisa men vill inte arbeta inom området. För mig är det ett stort misslyckande. Då har man gjort dem duktiga på att skriva prov men inte lyckats göra det åtråvärt för dem att se världen genom naturvetenskapliga glasögon.
En del svenska politiker och debattörer har hävdat att elever måste börja med att lära sig fakta och först därefter bör få lära sig att tänka kritiskt. Andreas Schleicher fnyser:
– Somliga är ännu mer extrema och säger att skolan måste vara bara hårt arbete och elände och först senare kan livet bli roligt. Det är en väldigt förenklad syn på lärande. Vem har sagt att det är så? Barn leker och lär sig samtidigt. Vi vet fortfarande ganska lite om hur hjärnan fungerar när det kommer till lärande men vi har intressanta data från Pisa-studierna som visar att memorering och att lära sig att använda sin kunskap inte står i motsättning till varandra.
När Pisa-resultaten kommer vart tredje år (nya kommer i höst) blir de topprankade länderna snabbt utsedda till vinnare och en diskussion om hur vi kan bli mer som dem utbryter. Men Andreas Schleicher vill inte peka ut något enskilt land som förebild utan framhåller i stället att det går att lära av väldigt många länder, på olika områden. Kanada är duktigt på integration, Brasilien har snabbt vänt en negativ utveckling, Shanghai lyckas styra de duktigaste lärarna till de tuffaste skolorna, Japan jobbar klokt med att utveckla elevernas sociala förmågor.
Under sitt föredrag lyfte han upp Sverige som varandes i topp när det gäller att lösa problem i digitala miljöer och han är imponerad av Vietnam som utvecklats snabbt på kort tid. Han anser att landets framgångar bland annat beror på att de har ett ungt utbildningssystem. De har kunnat skapa en skola direkt för nutid, utan att först behöva göra upp med den traditionella skolan.
När jag påpekar att somliga menar att om man skulle skapa ett helt nytt skolsystem idag, utifrån de kunskaper vi har om lärande nu, så skulle det inte alls se ut som det nuvarande, blir hans svar kort:
– Exakt.
Pisa lär vara här för att stanna ett tag till. Det behöver inte vara ett problem om vi i Sverige börjar se det för vad det är – ett medel, och inte ett mål. Men den svenska skolan behöver hitta sin tappade vision om vad utbildning ska vara bra för.
Där är resultaten i Pisa oss inte till någon som helst hjälp. För det krävs, med Andreas Schleichers ord, en holistisk bild som ger sammanhang och mening. Vi måste släppa de ytliga idéerna om Pisa som en tävling att vinna och se utbildning som ett sätt att på djupet påverka både individer och samhällen. Vart vill vi, och varför?
