Rockstjärnor skapas fortfarande av fotografer. Utan den svartvita bildens starka konstraster, inget avstånd, ingen åtrå till en annan värd att beundra. Kort sagt, för varje musiker med ambitioner att bli ”larger than life” är kameran ett livsviktigt instrument. Vetskapen om detta gör det inte konstigt att många kids idag inte kan se en konsert utan att kisa genom mobilkameran. De spelar ju med, både i stunden och i historieskrivningen.
Kristian Gidlund, 29-årig trummis i bandet Sugarplum Fairy har haft sin fotograf i Emma Svensson. Men när Gidlund fick cancerbesked 2011 kom hennes bilder plötsligt att skapa något annat än en musikkarriär. Det är detta utställningen I kroppen min handlar om.
Svenssons fotografi har övergått till att bli ett konventionellt dokumentärt bildreportage: en fotograf har följt en enskild människas kamp för överlevnad. Men väl inne i galleriet, hänger tanken på rock- fotografen fortfarande kvar som ett spöke i själva stilen. En genre vars visuella syfte just varit att skapa något odödligt i alla gamla gudars ställe.
Det är just spänningen mellan dessa genrer som gör att bilderna och utställningsmontaget blir både drabbande och tänkvärt. Inte minst eftersom schablonbilden av den vite tanige mannen med rock’n’roll-ambitioner ställs mot en kroppslighet vars ursprung varken går att finna i fattig brittisk arbetarklass eller konstnärgeniet med stort G. Här är det C som i Cancer som är huvudkaraktär.
Från golv till tak är galleriet fyllt med svartvit vädjan om medkänsla. Det både tragiska och sentimentala förstärks av inramade personliga anteckningar om livet och sjukdomsförloppet.
I kroppen min är också en blogg och en bok, och när jag öppnar kvällstidningen läser jag att Sugarplum Fairy ställer in en spelning i helgen, Gidlund är sämre igen. Och den högst verkliga mediateatern lever vidare.
Och visst, överflödet av begärlig autenticitet toppas så klart av blotta tanken på ”obotlig cancer”. Två ord som tillsammans gör blicken blind för alla alternativa läsningar än den dödspolitiska. Sublimeringen är över.
