Fidel Castro, David Bowie, Leonard Cohen, Prince och George Michael.
Listan på kända personer som dog förra året kan göras lång. Ett slags "annus horribilis" för kändisvärlden, med andra ord.
Forskare vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) Media Lab hävdar dock att det i själva verket dog färre kändisar än väntat, även om något fler så kallade megakändisar avled.
"Känd" är godtyckligt
Epitetet "känd" är godtyckligt, varför forskarna utgick från Wikipedia och definierade en känd person som en person om vilken det finns biografiska artiklar på fler än 20 olika språk. Fler än 35 respektive 50 språk och du är en ännu större stjärna, och om antalet språk överstiger 70 är du en megakändis. Som jämförelse finns artiklar om David Bowie på 104 språk, medan George Michael "bara" finns på 72 språk.
Forskarnas analys visar att antalet kändisar nästan var försumbart vid tiden för Johannes Gutenbergs tryckpress i mitten av 1400-talet och 200 år därefter. I slutet av 1600-talet, i takt med att böcker och tidningar blev allt vanligare, började antalet födda personer som skulle bli berömda varje år att öka proportionerligt mot jordens befolkning. Ju fler människor, desto fler kändisar.
Antalet ökade dramatiskt
Under 1900-talet, däremot, blev ökningstakten dramatisk, tack vare radio och film, en takt som ökade ytterligare när sedan också tv-mediet slog igenom. Enligt forskarnas analys, som tidskriften Science berättar om, är det många av dessa personer som nu börjar dö, personer vars kändisskap sköt i höjden med hjälp av tv:n under 1960-, 70- och 80-talen.
Enligt forskarna finns det tyvärr inget som talar för att antalet kändisar som trillar av pinn kommer att bli färre 2017 än 2016. Tvärtom. Kurvorna pekar stadigt uppåt och förutspår att 197 "vanliga" Wikipedia-kändisar kommer att dö under året, av vilka 12,4 kan definieras som megakändisar.
Kommer vi minnas?
Kommer ökningen att fortsätta för alltid? Åtminstone i ett antal år till, enligt forskarna. Men sedan kommer antalet kända personer av allt att döma inte vara beroende av våra kommunikationsteknologier, utan på vår förmåga att minnas dem.
