En gång i månaden kommer gratistidningen Djungeltrumman ut, en nöjestidning som bevakar lokalt kulturliv. Men i nummer #28, som kommer ut imorgon, bestämde sig redaktionen för att göra något helt unikt. Printredatkören Emerentia Leifsdotter Lund berättar om idén att översätta numret till arabiska.
Hur fick ni idén om översättningen?
– Vår ansvariga utgivare, Maria Kopp, har länge jobbat med att bredda Djungeltrumman och vi hade valt ett tema på det här numret som vi kallade för Den lägsta kasten. Meningen var att vi skulle skriva om flera marginaliserade grupper, men när vår modefotograf Kristoffer Hedberg kom med idén till att ha papperslösa tjejer som modeller kändes det som att just det borde vara vårt fokus. Det var då jag fick idén om översättningen. Arabiska är Sveriges tredje största språk, och vi kunde inte göra en tidning om personer som sen inte kunde läsa den.
Vad har ni fått för reaktioner?
– Hittills positiva, men jag förväntar mig inte att alla ska älska det här. Vi blir säkert ifrågasatta från alla möjliga håll, de som vill skjuta ner det för att de tycker att vi är vänsterpack och kramar det mångkulturella samhället, rasister helt enkelt, men vi kan säkert möta kritik även från andra som tycker att vi skjuter förbi mål.
Kan någon på redaktionen själv arabiska?
– Nej, i dagsläget har vi ingen som talar arabiska på redaktionen. Vi har haft lyxen att få jobba med en kille som vi kallar för Jazz, det är inte hans riktiga namn, han lever som papperslös idag. Han är vår stora hjälte i det här.
Hur har det varit att arbeta med ett språk ni inte förstår?
- Rent tekniskt är det svårt med andra språk än västerländska, programmen vi redigerar och publicerar i är inte byggda för arabiska, det har varit otroligt krångligt att få ihop det så att det funkar. Det har jobbats dygnet runt för att lösa allt.
Vad hoppas du att ni kan ha för påverkan i det långa loppet?
– Jag hoppas att det är en ögonöppnare. Dels att magasinet blir populärare i ytterområdena, att vi är mer inkluderande, men också att vi på redaktionen blir bättre i vårt inkluderande tänk. Att det sätter sig i ryggmärgen på ett annat sätt än tidigare. Men jag hoppas självklart på att vi också lyckas sparka resten av Mediasverige i rumpan så att de får ändan ur vagnen och gör någonting de med. Kan lilla lilla Djungeltrumman med inte ens fem heltidsanställda lyckas med det här, då har inget annat mediahus eller tidning någon som helst ursäkt längre.
Djungeltrummans nya nummer finns ute på stan imorgon.
