Midsommarvecka, Coldplay på Ullevi och redan på måndagskvällen premiär för Lotta på Liseberg. Det är med andra ord en riktig supervecka för en av svenskarnas mest älskade traditioner: allsången. Oavsett om det handlar om snapsvisor runt sill-lunchen, välproducerad tv-underhållning ihop med Lotta Engberg framför Stora scenen på Liseberg eller refrängskrålande och tiotusentals tända mobiltelefoner runt Ullevis läktare är känslan ungefär densamma. Det är kul att sjunga tillsammans.
Det enda som fattas de närmaste dagarna är en hemmamatch för IFK Göteborg så att Joel Almes älskade kampsång får dåna i Gamla Ullevis betonglåda. Det är nämligen just på fotbollsläktaren som begreppet allsång har sitt ursprung. Det är nittio år sedan Dagens Nyheters sportchef David Jonasson var på reportageresa i England och upplevde sången på de brittiska fotbollsarenorna. Hemma i Stockholm igen letade han efter ett svenskt ord, på engelska sade man, community singing, och fick hjälp från Manne Eriksson, kyrkoherde i Svärdsjö i Dalarna. Kanske var Manne vid att man sjöng tillsammans i såväl kyrkbänkar och på spelmansstämmor, hur som helst kläckte han begreppet allsång.
Själva poängen är ju att alla ska vara med, att det är det som skapar gemenskapen. Och visst händer det någonting inom oss när vi sjunger ihop. Det spelar inte så stor roll hur den egna rösten låter, det är faktiskt helt oviktigt. Samtidigt som just din röst, likt alla andras, är avgörande för helheten.
Som när jag stod i ett gult hav på en läktare i Köln. Det var VM och Sverige mötte England. Sverige fick hörna och vi var flera tusen som vrålade fram Markoolios "in med bollen i mål." Kanske inte en lyrisk höjdpunkt, men visst var det häftigt att ta i för full hals och ändå inte kunna höra sig själv. Sedan fick vi ändå en näsbränna när de engelska fansen tog upp God save the queen, vilket inom loppet av ett par minuter resulterade i att Steven Gerrard gjorde mål.
På söndag gör Coldplay den första av två kvällar på Ullevi. Chris Martin och hans kamrater har förstås en hel bunt med egna låtar som kommer att få den alltid så peppade Ullevi-publiken att ta över sången. Det är ändå svårt att inte tänka på hur det lät när Coldplay och Ariana Grande tolkade Oasis Don't look back in anger under One love-galan i Manchester. Balladen hade snabbt blivit en symbol för hur stadens invånare valde att hantera ilskan, sorgen och rädslan efter terrordådet.
På Youtube finns klippet där 32-åriga Lydia Bernsmeier-Rullow spontant tar upp sången i samband med en minnesstund. Och så sent som i förra veckan möttes Frankrike och England i en vänskapsmatch i fotboll på Stade de France i Paris. Innan avspark samlades franska och brittiska fans i, just det, Don't look back in anger.
Så allsång är mycket mer än bara underhållning. Ta med er det den här veckan.
