Jan Andersson.
Jan Andersson.

Bruce Springsteen & The E Street Band | Ullevi

ANNONS
|

Första gången jag såg Bruce Springsteen var på Stockholms stadion 1988. Då föll ett svalkande och stilla regn lagom till extranumren. Senaste gången jag såg Bruce på stadion var 2009. Då var det fem plusgrader och ösregn genom hela konserten, som han inledde med gamla Creedence-covern Who’ll stop the rain.

Här i Göteborg slutar faktiskt regnet falla lagom till att Bruce kommer in på scen vid 20.50, skriker "Götteborg nu kör vi igen" och river igång kalaset med, så klart, Who’ll stop the rain, följt av en grym The ties that bind där publiken direkt får tillfälle att visa sin uppskattning för nye saxofonisten Jake Clemons och Out in the street, båda från The River-albumet.

ANNONS

Det är tydligt att Bruce Springsteen är laddad. Redan efter 20 minuter fiskar han med ett brett leende upp den första skylten ur publikhavet - Lost in the flood - och guidar Roy Bittan genom introt i den sällan spelade pärlan innan han själv tar över och fullkomligt manglar oss allihop i publiken med sin gitarr.

Slängde iväg låtlistan

Som alla andra artister planerar Bruce Springsteen en låtlista för varje kväll. Han skriver ner sina låtar på en lapp, visar upp den för bandet – och hivar därefter iväg lappen. Glömmer bort den. Självklart finns det givna ramar för varje konsert men där innanför kan Springsteen låta spontaniteten styra, i alla fall i jämförelse med så förutsägbara akter som AC/DC och Madonna. Det gör att han enkelt kan skrota mindre lyckade grepp, vässa det som funkar och hela tiden höja sig själv och E Street Band.

Något som så här i slutet av Europaturnén fungerar alldeles enormt bra är My city of ruins. Det går inte att komma runt den.Sitter faktiskt och gnider bort några tårar, och det är lika mycket för den ordlösa hyllningen och bugningen till Clarence Clemons som det faktum att det är en rent otrolig gospelballad som Bruce och hela E Street Band bjuder på. I går kändes den större än de flesta av hans klassiska paradnummer.

ANNONS

Andra kvällen bättre

När Springsteen gör två Ullevispelningar i rad är den andra kvällen bättre. Så brukar det heta. Det som från början var ett försynt påpekande har genom åren vuxit till en närmast tröttsam truism. Ändå ligger det mycket sanning i detta. Jag kan inte riktigt förklara varför – eller svära på att det stämmer – men jag vet att det var så 2003 och att det var så 2008. Och banne mig om det inte blev så i går också.

Där Bruce Springsteen i fredags inledde glimrande med The promised land, Prove it all night och Cover me så planade han också ut i en rätt blek (jo, faktiskt) mittperiod med bland annat Murder incorporated och Johnny 99 som rena transportsträckor. Där hamnade vi aldrig i går kväll.

I stället fick vi en briljant Thunder road, en majestätisk Because the night med Nils Lofgren i bredbrättad Stevie Ray Vaughn-hatt, en sprittande Hungry heart och en Springsteen som inte såsade bort en enda sekund. En Springsteen som fick mig att längta efter nästa Ullevisommar. Och nästa efter den.

ANNONS

3 fyrar

Who’ll stop the rain

Bruce börjar som vid spelningen i Bergen i måndags, och Stockholms stadion 2009, med en gammal Creedence-cover som en pik åt de surmula vädergudarna. Skön öppning.

5 fyrar

The ties that bind

En klassiker från The River-plattan som Bruce levererar finfint med hjälp av kören och Jake Clemons saxofon. Publiken med från start!

4 fyrar

Out in the street

Ännu en höjdare från The River. Bruce ger sig ut i publiken, som svarar med att hojta ”oh-oh-oh!” och vaja med armarna i tiotusental.

4 fyrar

Downbound train

Bruce fortsätter att rada upp gamla favoriter, detta är en av de ”dolda” pärlorna på Born in the USA. Ljudet är klockrent och Max pumpar på bakom trummorna.

4 fyrar

I’m going down

Det är tydligt att vi går mot en nostalgisk kväll. Hittills har han bara varvat låtar från The River och Born in the USA, och publiken visar ljudligt sin uppskattning när Clemons jr varvar saxblåsandet med att sjunga.

3 fyrar

My lucky day

Okej version av en rätt saggig låt. Ett nummer man både kan ha och mista.

5 fyrar

Lost in the flood

Wow! Denna tunga pianoballad trodde jag aldrig att han skulle spela, å andra sidan har ju Östra Nordstan översvämmats så när skulle det passa bättre?

4 fyrar

We take care of our own

Första låten som han även spelade i fredags. Tycker att den känns lite piggare, kanske beror det på att publiken är så lycklig över att regnet håller sig borta.

3 fyrar

Wrecking ball

En av de låtar från nya plattan som inte vinner så mycket på att framföras live, men publiken tycker annorlunda och hjälper fram Bruce och bandet.

3 fyrar

Death to my hometown

Jag tillhör väl inte dem som applåderar Bruces irländska ådra som tillåts blomma upp fullständigt i den här rätt stompiga låten. Låter som en marschsång för Bostonpolisen.

5 fyrar

My city of ruins

Räcker med Curtis Mayfield-introt för att man ska bli alldeles knäsvag och tårögd, men sedan följer en vacker bandpresentation och en gospel-ballad så stark att håren står rätt upp på armarna.

4 fyrar

It’s hard to be a saint in the city

”Vem av er levde när jag gjorde den här?” skämtar Bruce och fyrar av avslutningsspåret från debutplattan. Bittans piano drunknar lite i blåsten men gitarrduellen sitter som en smäck. Önskelåt från publiken.

4 fyrar

Frankie

En stillsam och storslagen låt som aldrig rymdes på The River-dubbeln men som hamnade i Tracksboxen i stället. På Bruces uppmaning lyser publiken upp hela Ullevi med sina mobiler.

5 fyrar

The River

Allsången, allsången, allsången! Det hade räckt om Bruce ställt sig på scen och deklamerat texten. Den gjorde han inte. Han sjöng. Och publiken visade sin kärlek. Jösses vilken låt det där är.

5 fyrar

Because the night

Ännu en personlig favorit som Bruce aldrig misslyckas med. Till och med folk på pressläktaren masar sig upp från stolarna och vrålar med i Lofgrens solo. Gött!

3 fyrar

Lonesome day

En rätt blek, profillös låt som ändå lyckas glida fram i kölvattnet av den föregående. Bruce låter nästan lite andfådd men publiken ...

5 fyrar

Hungry heart

… sjunger som om det inte fanns någon morgondag. Bruce öser på i en av sina mest pålitliga partystartare. Hela Ullevi, menar hela Ullevi, gungar!

4 fyrar

Shackled and drawn

Nu är publiken minsann uppvärmd. Ännu en låt som funkar så mycket bättre än i fredags. Kontext is king. Älskar gospelpartiet.

5 fyrar

Waiting on a sunny day

Ännu en klockren favorit hos Ullevipubliken som skiter fullständigt i att det blåser kallt och drar kring öronen. Bruce låter en liten pojke sjunga i mikrofonen och alstrar sådan värme att Ringhals kan semesterstänga.

4 fyrar

Where the bands are

Ännu en låt från Tracksboxen. Tror minsann Bruce lyckats fixa till den perfekta mixen av breda publikfriare och mer okända pärlor. Grymt sväng!

5 fyrar

Backstreets

Roy Bittans piano rullar ut över Ullevi och bäddar in hela arenan som inför ett annalkande åskoväder. En Springsteenklassiker som bara växer och växer och växer.

5 fyrar

Badlands

Med risk för att nöta ut fyrarna finns inget alternativ än maxbetyg här också. Det är ett helt sanslöst tryck och Bruce delar spotlighten med Little Steven. Allsång? Allsång så ini h..e!

4 fyrar

Land of hope and dreams

Skönaste låten på nya plattan och den växer live men utan att riktigt nå de där svindlande höjderna som den gjort tidigare.

EXTRANUMMER

5 fyrar

Thunder road

Nu tycker jag mest synd om min fru. Hon begick sin Springsteendebut i fredags och ville höra The River, Hungry heart och Thunder road. Det fick hon inte. I kväll kom alla tre.

4 fyrar

Born in the USA

Funkar bättre som startskott än som extranummer. Det sagt trycker han till den här riktigt hårt och låter Max trumma ner eventuellt motstånd.

5 fyrar

Born to run

En sån där låt som inte går att tröttna på. Som E Street Band inte spelar igenom utan liksom skjuter framför sig med piano, sax, trummor och fan och hans moster.

4 fyrar

Ramrod

Bruce ligger på rygg och skrattar och sprattlar med bootsen i luften. Sicket drag! Ska det vara raggarrock ska det vara Ramrod, så är det bara.

5 fyrar

Dancing in the dark

” … there’s a joke here somewhere and it’s on me”. I think not. En av de där 80-talslåtarna som jag trodde att jag hade tröttnat på för länge sedan. Vad fel jag hade.

5 fyrar

Tenth avenue freeze out

”And the big man joined the band” Och ni vet ju vem. Det här saxfyllda soulpartyt har blivit till en veritabel Clarencehyllning. Låten är briljant även med brorsonen tutandes i luren.

5 fyrar

Jungleland

Hur många fyrar får man sätta på världens bästa Springsteenlåt? Fem känns så futtigt. Vad sägs om fjorton? Ja! Fjorton ska den ha. Clarence Clemons ler i sin himmel, jag lovar, Clarence ler och fäller en tår.

5 fyrar

Twist and shout

Tycker i och för sig att Jungleland kändes som den perfekta avslutningen men Bruce vill få oss att dansa ut i natten och då finns inget bättre än the stadiumbreaker.

ANNONS