Christer Björkman står i det violetta ljuset i Globens innandöme. Han har headset och sneglar upp mot scenen, där arbetet pågår för fullt.
I år är hans Eurovision-titel ”Contest producer”, det betyder att han ansvarar för hur bidragen ser ut på scenen. Det märks en viss Måns-effekt – delegationerna vill ha det allra senaste inom visuella effekter.
–Det är också väldigt olika hur avancerade länderna är. En del skickar en färdig film, vissa kommer med ett dataprogram och några har bara stillbilder, säger Christer Björkman.
Vad föredrar du?
–I och med att massan är så enorm så vill man ha både och. Sedan lägger vi ändå till vår egen stil. Vi har en grundlook som hänger ihop med scenografins arkitektur.
Scenen är verkligen en maffig skapelse, med 900 kvadrat LED-skärmar och en imponerande djupverkan.
–Det här året är den ganska robust, rektangulär, maskulin och med lite art deco-känsla, säger Christer Björkman.
Mest iögonfallande är en catwalk som leder upp på scenen bakifrån och som upplyst ser ut som en enorm … den är verkligen maskulin.
–Va? Jaha! Den är rätt ny, så jag har inte tagit in den än. Men så upplevs den inte när man får lite ljus och mönster på, säger Christer Björkman.
Han pratar hellre om det omskrivna vitryska bidraget, där artisten Ivan sägs vilja uppträda naken på scen och helst ha med en varg också.
Levande djur är inte tillåtna, men Christer Björkman försöker göra alla nöjda.
–Han ska vara naken, i alla fall i ett hologram. Men jag vill inte avslöja för mycket. Vi får se. Högt i tak ska det vara, haha.
Fast nu ska vi inte fastna hos Christer Björkman. Vi är här för att ta rygg på evenemangets två toppchefer, vilket inte är helt okomplicerat, då Martin Österdahl och Johan Bernhagen är i rörelse mest hela tiden, telefonerna ringer och folk kommer fram och vill ha avstämningsmöten om ditten och datten.
I olika rum i Globens kontorsdel sitter ledningen, evenemangsteamet, ”Christers gäng”, Eurovision-webb-gruppen, ja det bara fortsätter. Luften är kvav, stämningen är lugn men koncentrerad.
Vi slår oss ner i den gemensamma loungen, som annars är Globens gräddhylla, tapetserad med reklam för festligt bubbel. Champagnebaren tycks vara det enda skrymsle som inte används. Den är nedsläckt.
På frågan om dagens schema ser Bernhagen och Österdahl mest förvirrade ut.
–Eh, dygnen är rätt så flytande. Det var lite nattarbete i natt, så kom vi hit vid halv nio i morse. Det är mycket som sker nu, säger Martin Österdahl.
Vad gjorde ni i natt, då?
–Tja, det var lite kamerala saker, juridiska grejer.
Sådär är det hela tiden. De båda exekutiva producenterna är proffsigt trevliga men glider runt många frågor utan att lämna detaljer.
Däremot pratar de gärna visioner, särskilt Martin Österdahl, som i Malmö 2013 var ensam exekutiv producent med Johan Bernhagen som sin högra hand.
–En sak vi lärde oss från förra gången var att vi var för få i ledningen. Då var vi fyra, nu är vi åtta. Det här sättet är mycket bättre, säger Martin Österdahl.
Han har mer programfokus, vilket han förklarar som ”mer mjuka delar”, medan Bernhagen har huvudansvar för själva produktionen, som att allt tekniskt kommer på plats.
Vid det här laget är de så intrimmade att de har ordlös kommunikation. Först ringer Johan Bernhagens telefon. Han ignorerar den. Så börjar Martin Österdahls telefon surra. De utbyter en blick, vem ska ta det? Österdahl ursäktar sig och svarar.
Han hade egentligen sagt upp sig från SVT i december 2014, men under uppsägningstiden vann Måns Zelmerlöw i Wien och Österdahl övertalades att dra igång arbetet med ännu ett Eurovision.
Sedan har det rullat på, i princip enligt tidsschemat och definitivt inom budgetramarna, vilket blivit något av ett mantra för det svenska arrangörskapet. Martin Österdahl återkommer till ämnet flera gånger, som när han pratar sceniskt uttryck.
–Om scenen i Malmö var en flört med nostalgin och Eurovisions ursprung så är årets scen mer av ett framtidsstatement.
–Den är otroligt teknisk, både scenen och showen, inflikar Johan Bernhagen.
–Men vi gör det ju INTE på bekostnad av grundvärdena: mänskliga rättigheter, allas lika värde, demokrati. Och budgeten, säger Martin Österdahl.
Ska det stå på din gravsten: Han höll budget?
–Ja. Och på Johans.
125 miljoner. Så mycket får kalaset kosta för licensbetalarna. SVT:s budgetram är alltså samma som för tre år sedan, vilket i praktiken betyder att årets tävling ska bli aningen billigare.
Därtill satsar Stockholms stad 100 miljoner, huvudsakligen på kringarrangemang, säkerhet och så kallad city dressing, alltså banderoller, flaggor och annat som ska ge hela stan en släng av Eurovision-feber.
Det lönar sig också att vara arrangörsstad.
–Eurovision har ungefär 200 miljoner tittare. Vi kommer få hit 1500 journalister, 500 bloggare och ett stort antal fans. Och så har vi alla delegationer, säger Jesper Ackinger, projektchef vid Stockholms stad.
Hur mycket hoppas ni få igen?
–Det är svårt att göra en uppskattning. I Malmö hade de en turistekonomisk effekt på 160 miljoner. Vi tror att det blir mer för oss.
Inför ESC 2013 pratade Martin Österdahl mycket om att ändra Eurovision i grunden. Förutom en stram budget infördes stående publik på parkett, lottningen av startordningen skippades och klippen före bidragen ändrades – istället för reklam för värdlandet blev artisterna presenterade.
–Alla de sakerna har levt vidare, liksom vår idé med en flaggparad i inledningen. Så ganska mycket av det vi försökte åstadkomma i Malmö har andra länder tagit efter, om än inte allt, säger Martin Österdahl.
Som ekonomin?
–Ekonomin har man inte … det blev ju ett annat spår i Köpenhamn.
I Danmark 2014 satsades det på en nyrenoverad arena, ett projekt som blev en ekonomisk katastrof. Rättsprocesserna efter det haveriet pågår än.
Österdahl har inte så mycket att säga om det. Han tittar hellre framåt.
–Nu gör vi den största förändringen på många år, kanske den största sen orkestern togs bort, och det är hur röstningen presenteras på slutet.
Den långdragna röstlämningen är ett välkänt sömnpiller.
–I Baku hade Loreen vunnit när det återstod 30 minuters poängavlämnande. Det blev antiklimax.
I år kommer ländernas presentatörer enbart lämna jurygruppernas poäng. För att hålla spänningen vidliv kommer programledarna avslöja tittarnas röster allra sist.
Vad gör ni absolut inte om efter Malmö 2013?
–Vi har ingen bro som kommer ner från taket den här gången, säger Martin Österdahl och skrattar.
Han får en blick från Johan Bernhagen som kan tolkas som att det var en dålig idé att ta upp det där om hängbron och vi får inte veta vad det var som strulade.
Medarbetarna liknar dem vid ett gift par och de medger att de ser mer av varandra än av sina familjer under slutspurten. Sista veckan jobbar de nästan dygnet runt.
–Samtidigt är det annorlunda nu, vi bor ganska nära och kan faktiskt åka hem mer, säger Martin Österdahl.
Vad ska ni göra när det här är över?
–Då fortsätter andra produktioner, OS och så. Så det blir mer jobb, svarar Johan Bernhagen.
–Jag har andra planer. Jag kommer att ta paus, säger Martin Österdahl.
Till hösten debuterar Österdahl som författare. Första boken, Be inte om nåd, är en spänningsroman som utspelar sig till stora delar i rysk miljö. Han skrattar bara åt undran om han kommer att få arrangera något med rysk medverkan efter att boken kommit ut.
Vi går på rundvandring med Johan Bernhagen och det är tydligt att Globen utnyttjas till sista kubikcentimetern. Dessutom används närliggande lokaler: I Annexet ligger alla loger, Hovet är presscentrum och i Tele2 Arena kan fans se finalen på storbildsskärm.
Vi är strängt förbjudna att ta bilder på säkerhetsarrangemangen (som är på flygplatsnivå med vakter, metalldetektorer och väskröntgen) och på väggarna i kontorsdelen, där whiteboardtavlorna är täckta med post it-lappar med planering.
På scenen pågår standin-repetitioner. Elever från Stockholms musikutbildningar framför de olika bidragen, så att produktionen kan trimmas in så långt det är möjligt innan de tävlande artisterna kommer.
–Nu är det rätt lugnt. Det var stökigare med tekniken i inledningen, men så är det alltid, säger rutinerade studiomannen Henric von Zweigbergk, samtidigt som standin-sångerskan laddar för ännu en omtagning av det ukrainska bidraget.
Vi tittar in i produktionens matsal där det varje dag serveras lunch, middag och ”midnight snack”, går förbi rekvisitaförrådet där styckade discokulor och en konstgjord mås kan anas bakom skynkena ”Fota inte där, det är lite hemligt” och in i det stora delegationsrummet, där alla loger bildar ett stort fackverk på golvet.
Här får nervösa artister stänga in sig och ladda i ett litet rum, spartanskt inrett med soffa, bord och stolar. Det kommer finnas smink och transporthjälp på plats, liksom ett pyttelitet rökrum.
–Folk kan ju inte ta sig ut, så vi får lösa det mesta härinne, säger Samuel Andersson, med titeln Assistant content producer (det vill säga assistent till Christer Björkman).
Artisterna måste vara på plats ett par timmar innan de ska upp på scen och det gäller både genrep och tävling. Det ska inte bli som för bandet Eclipse i Melodifestivalen, som hamnade i tidsnöd och fick poliseskort med blåljus till Gavle-rinken.
–Det slipper vi helst. Vi gör ett schema så de är här i god tid, säger Samuel Andersson.
Från taket hänger enorma kuber med årets slogan ”Come together” och den där stora maskrosbollen som är så misstänkt lik en Ikea-lampa.
–Nej, det är en magisk blomma, säger Johan Bernhagen.
Strax efteråt hittar vi Henrik Blomster som står i en vrå och monterar exakt sådana Ikea-lampor för glatta livet.
–De ska stå i vaser i delegationsrummet, som stora maskrosor, säger han glatt.
–Nu måste vi gå, säger Johan Bernhagen.
Han klämmer in ett möte med Sofi Franzén från evenemangsteamet om ännu ett biljettsläpp. Målet är att få in lika mycket publik i Globen som i Malmö arena (cirka 10 500) trots att man den här gången har green room inne i arenan.
Franzén berättar också att man för första gången ska ha en flaggceremoni (söndagmorgonklockan 08.00, livesänds på SVT Play) där alla 42 deltagande nationers flaggor hissas vid Slottet.
–Det ska vara smakfullt och proffsigt, säger hon.
Efter en sen lunchpaus, då firma Bernhagen & Österdahl även lyckas avverka ett ledningsgruppsmöte, märks det att de vill bli av med oss och vi blir milt utputtade från Globen.
De pigga leendena från förmiddagen har mattats och ännu återstår många arbetstimmar på dagen.
När Frans tar hem det här på lördag – skriver ni på direkt för ett år till?
–Det är svårt att ens tänka på det just nu, jag vill bara genomföra det här så bra som möjligt, säger Johan Bernhagen, tänker efter och utvecklar:
–Men det finns någonting med Eurovision som blir som ett gift när man har smakat på det. Det är en väldigt rolig produktion att få vara en del av. De som säger att det här vill jag inte göra en gång till … de ljuger.
Johanna Hagström bevakar i år sin sjunde Eurovisionfinal. Hennes favorit just nu är (nog) Australien. Hon gillar förstås Frans, men får lite ångest när så unga soloartister ska bära hela folkets förväntningar.
FAKTA: Tredelat
Tävlingsdagar: Semifinaler 10 och 12 maj. Final lördag 14 maj.
Deltagande länder: 42.
Sverige: Är direktkvalificerat till finalen som värdland, tillsammans med ”De stora fem” – Storbritannien, Tyskland, Italien, Spanien och Frankrike.
Frans: Heter Jeppsson Wall i efternamn, är 17 år och från Ystad. Han tävlar för Sverige med bidraget If I were sorry.
FAKTA: Siffror
3,5: Så många centimeter har Globen tryckts ihop av tyngden från scenbygget.
4,64: Den fulla kapaciteten i megawatt från sändningens tio elgeneratorer.
109: Antal ton utrustning som hänger i taket.
220: Så många personer behövs för att genomföra en sändning.
900: Antal kvadratmeter LED-skärmar på scenen. (Källa: SVT)
FAKTA: Skandaler
Rumänien: Landet skulle ha deltagit, men uteslöts från tävlingen då det har skulder till EBU på närmare 100 miljoner kronor.
Flaggförbud: En lista över flaggor som inte får tas med in i arenan skapade protester. Bland annat är inte flaggor från Kosovo, Palestina eller Baskien tillåtna.
Ukraina: Politiska sångtexter är förbjudna. Ukrainas bidrag 1944, om deporteringen av krimtatarer, ses i Ryssland som ett ställningstagande mot annekteringen av Krim. Låten är dock godkänd av EBU och får tävla.
Skador: Ryske artisten föll ett par meter under sin första repetition, men ska ha klarat sig oskadd. Värre är det med Petra Mede, vars ryggsmärtor har tvingat henne att avbryta repetitionerna.
