Kan Ayaan Hirsi Ali reformera islam?
Det tror hon förstås inte heller själv, men när hon nu som hastigast dyker upp i Stockholm i samband med den svenska utgivningen av sin nya bok – som heter just Reformera islam – har hon dragit slutsatsen att det ändå är rimligare att verka för en totalrenovering av de gamla trossatserna än att tro att islam helt skulle försvinna. Efter sitt antitotalitära uppbrott från uppväxtreligionen, skildrat i böckerna En fri röst och Nomad, provar Ayaan Hirsi Ali nu en reformistisk ansats.
– När kaoset bara skapar mer kaos och allting verkar gå åt fel håll, med Islamiska Staten och andra extremister, är det bara en tidsfråga innan de muslimer som utsätts för våldet börjar fråga sig: Finns det ett alternativ?
Hirsi Ali undrar om det stockholmska kranvattnet går att dricka, tar en klunk när jag bekräftar att civilisationen fortfarande fungerar och kommenterar sedan förvandlingen av det gamla hemlandet Somalia där flickor i färgstarka tyger ersatts av kvinnor täckta i svart.
– De har gjort hela landet färglöst, säger hon med en röst som sviker en smula.
Hennes fysiska och ideologiska färd från Somalia till Holland och senare USA är en av de mest omskrivna i det moderna migrationspolitiska tumultet kring yttrandefrihet och värderingskonflikter. Om religionen reste ett fängelse runt uppväxten, tvingade dödshot och sviktande stöd från dem som borde veta bättre Hirsi Ali att lämna Europa och söka sig till ett sammanhang, där islamismen sågs som ett ideologiskt problem och inte som resultatet av västerländska tillkortakommanden.
I Reformera islam skriver hon bistert att ”vi inbillar oss att våra dödligaste fiender inte drivs av den ideologi som de öppet bejakar”. Hon poängterar att ”islam är inte en fredsreligion” och just därför måste den tämjas precis som tidigare skett med kristendomen.
Det är enligt henne fem centrala trossatser som ”måste reformeras eller ogiltigförklaras”:
Profeten Muhammeds ofelbara status och den bokstavstrogna läsningen av Koranen.
Betoningen av livet efter döden som viktigare än livet före döden.
Sharia, den islamska lagen.
Den svartvita uppdelningen i det rätta (halal) och det orätta (haram).
Jihad, det heliga kriget.
Och vad blir då kvar av islam?
– Mycket, svarar Ayaan Hirsi Ali. Trosbekännelsen, den dagliga bönen, fastan, resan till Mecka. Islam ger också en ram för bröllop och högtider. Om man gör något åt mina fem punkter har man kvar religionen, men däremot inte den politiska religionen. Är det möjligt? Jag är inte kemist, men minns från skolans kemilektioner hur man kunde separera partiklarna i en vätska som tycktes odelbar.
Ayaan Hirsi Ali borde ju egentligen ha blivit vänsterns darling, hon som bröt sig loss från religiöst förtryck och klannormer och valde sin egen väg. En rationell, feministisk frihetssymbol för vår tid, inte minst nu när de bokstavstrogna marscherar och framkallar en ny våg av antisemitism och bestialiska övergrepp mot oliktänkande.
Men så var det det här med multikulturalismen och relativismen – och islamofobin.
Det förblir ett mysterium hur vänstern och socialdemokratin, och i Sverige också Miljöpartiet, kunde bestämma sig för att religionskritik riktad mot islam var suspekt och därför oönskad i den progressiva familjen. Detta blev det mest förbjudna. De som skojade blev kallade rasister. När de sedan mordhotades eller till och med mördades dök det alldeles för ofta upp någon ursäkt.
För flera år sedan hörde jag Ayaan Hirsi Ali debattera yttrandefrihet med historikern Timothy Garton Ash på ett museum i London. Hon seglade genom samtalet med sylvass elegans medan Garton Ash retirerade in i sin och kollegan Ian Burumas tes om ”yttrandefrihetsfundamentalism”. Buruma blev senare hyllad för sin bok om Hirsi Ali och mordet på filmaren Theo van Gogh, Mord i Amsterdam, i vilken han framställde Hirsi Ali och den islamistiske mördaren som närmast moraliska jämlikar.
– Efteråt har Timothy Garton Ash bett om ursäkt och han pratar inte längre om å ena sidan och å andra sidan, säger Ayaan Hirsi Ali och ler.
I sin nya bok ringar hon in tre grupper av muslimer: medinamuslimerna, meckamuslimerna och oliktänkarna. Den andra gruppen är den allra största, inspirerad av Muhammeds mer fridsamma år, men den ”lever i ett besvärande spänningstillstånd med moderniteten”. Den första gruppen är den hårdföra, inspirerad av Muhammeds erövringar, med en oförsonlig syn på judar, otrogna och avfällingar.
– Medinamuslimerna är inställda på att vända muslimer mot varandra och fösa in dem i ett permanent krigstillstånd.
2013 fick Ayaan Hirsi Ali besked om att hon skulle tilldelas ett hedersdoktorat vid Brandeis-universitetet i Massachusetts. Strax därpå återkallades denna inbjudan sedan en grupp studenter och lärare beskyllt henne för ”hatpropaganda”.
– Islamofobi är ett falskt begrepp. Det har sitt ursprung hos de saudiska wahhabiterna som har varit framgångsrika i sin kampanj för att få västerländska medier att döma ut ifrågasättanden av islam som islamofobiska. En av de mest nedslående konsekvenserna av spridningen av detta nonsensbegrepp är införandet i många länder av lagar mot hate speech.
Hon ger inte mycket för teorierna om att ungdomar i Europa ansluter sig till IS på grund av diskriminering och socialt utanförskap. När hon gång på gång betonar idéernas avgörande betydelse påminns jag om hur ovana vi är i vårt sekulära hörn av världen att stöta på religiös övertygelse eller fanatism.
– De flesta europeiska intellektuella tycks lida av uppfattningen att allting har ekonomiska och materiella förklaringar. Men det är inte bara religiösa idéer som kan motivera förföljelse och massmord. Under nazitiden hörde tyskarna till de bättre utbildade folken och ändå kunde de ansluta sig till de utopiska föreställningarna. Också idéer och värderingar fulla av gift kan ge individen en mening med livet. För medinamuslimerna framstår ett 1400 år gammalt minne som sanningen om en epok fylld av ära och rättvisa.
Ett Utopia ur det förgångna, är det jihadisternas dröm?
– Ja, det är det de vill återskapa, säger Ayaan Hirsi Ali. Nazismens och kommunismens utopi låg i framtiden medan vi här möter en mytisk berättelse om att allt vi en gång hade kan komma tillbaka.
Ämnet
Författaren Ayaan Hirsi Ali är en av islams mest uppmärksammade kritiker. Hon föddes i Somalia 1969 och var dotter till en oppositionspolitiker. 1976 tvingades familjen att lämna landet och bosatte sig i Tyskland. Sedan hon lovats bort till en släkting bröt hon med familjen och flydde till Holland där hon fick politisk asyl. 2003 valdes Hirsi Ali in i parlamentet för det liberala partiet VVD. Tillsammans med filmaren Theo van Gogh gjorde hon 2004 den kontroversiella kortfilmen Underkastelse, som handlar om kvinnoförtryck inom islam. Sedan van Gogh mördats lever hon på hemlig adress och under ständigt livvaktsskydd. Är sedan 2006 bosatt i USA och knuten till konservativa American Enterprise Institute i Washington DC. Just nu aktuell med boken Reformera islam på Albert Bonniers förlag.
Skribenten
Lars Åberg är författare och kulturskribent och medverkar regelbundet på GP Kultur. Krönikerade senast om förenklingar som skadar journalistiken.
