Attica Locke vill mycket, kan mycket, men lyckas inte helt. Hennes debutbok Svarta vatten är en kriminalroman med Jay Porter, en vilsen svart advokat i huvudrollen – det är också en bok där tidsskildringar får ta stor plats, större än intrigen som vindlar genom alltför många sidospår. Genom tillbakablickar i Jays uppväxt söker Locke förklaringar till varför Jay tappat sitt samhällsengagemang.
UNDER 70-TALET, NÄR de Svarta pantrarna var starka och Stokely Carmichael en av hjältarna, lade den unge Black Power-aktivisten Jay studierna åt sidan och ställde sig på barrikaderna. Det var också tjallarnas tid, FBI infiltrerade och fick så när Jay dömd för anstiftan till upplopp. Bränd och rädd för den rättvisa som inte ges vill han nu i Reagans 80-tal inget annat än att leva för familjen och få advokatbyrån att gå runt.
ALLT BÖRJAR MED en kvällsutflykt i båt längs Houstons Buffalo Bayo. Jay vill fira sin gravida hustru Bernies födelsedag. Under färden längs floden händer något. En kvinna skriker, skott hörs. Skall de vända båten eller ingripa, rädda den som plaskar i vattnet och riskera att bli inblandade? Jay smiter inte undan. I slutordet berättar Attica Locke om en liknande händelse i barndomen och ur det minnet stiger romanen.
Det märks att Attica Locke är manusförfattare, utnyttjad av filmbolagen i Los Angeles, där hon också bor. Hon beskriver miljöer som skulle fungera suveränt som scenanvisningar. Korrupta poliser, mäktiga oljedirektörer, fackföreningspampar, politiker: alla finns på plats. Tillsammans ges en bild av ett 80-tal där pengar talar högre än solidaritet och rättvisa. Det Houston där Jay rör sig är en stad i förfall. Lockes bilder är suggestiva – och mest så när historien rör sig ute i samhället bland strejkande hamnarbetare eller som under 70-talet bland kämpande studenter. Som en röd tråd går kritiken mot den rasdiskriminering som klyver samhället. Det som gör boken läsvärd är framför allt Attica Lockes samhällsengagemang och politiska insikter.
