Anna Jörgensdotter | Drömmen om Ester
Anna Jörgensdotter | Drömmen om Ester

Anna Jörgensdotter | Drömmen om Ester

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

När jag betraktar Ester Hennings konst tänker jag att hon var en av nittonhundratalets stora svenska målare. Det finns en stark intensitet och närvaro i hennes bilder som bara ett fåtal målare når upp till. Trots det är hon tämligen okänd. Hon föddes i fel tid, i fel kropp och i fel klass. Istället för ett liv i rampljuset blev det ett liv på institution. Nästan hela sitt vuxna liv satt hon inspärrad på olika mentalsjukhus runt om i landet.

För några år sedan berättade Maud Nycander om henne i dokumentärfilmen Konstnärinnan på avd. 22. Det var en drabbande skildring av konstnärlig besatthet och hängivenhet och om skapandet som livets mening och mål. Men också om sjukdom, ensamhet och fattigdom.

ANNONS

Nu är det författaren Anna Jörgensdotter som tagit sig an Ester Hennings liv och öde. Drömmen om Ester är en nätt romanfantasi som har all potential att bli en liten svensk klassiker. Den ställer nämligen den där avgörande frågan om vem som har möjlighet att skapa och uttrycka sig i vårt samhälle, då som nu.

Anna Jörgensdotter skildrar Ester Hennings liv i små korta scener. Från uppväxten i Värmland och Dalarna, via tiden som piga och konstelev i Stockholm till den första inläggningen efter ett sammanbrott med paranoida övertoner 1916. Därefter följer några år i det fattiga föräldrahemmet i Mora innan allt brakar samman på nytt. 1919 slår hon sin mor i huvudet med en stekpanna och blir tvångsintagen. Enligt journalen lider hon av Dementia praecox – kronisk psykotisk störning. Resten av sitt liv tillbringar hon på sjukhus; Uppsala hospital, Långbro, Beckomberga och Solberga. Hon dör den första maj 1985. Då är hon 97 år gammal och har levt nästan sjuttio år på sjukhus.

Åren som mentalpatient är tuffa. Ester Henning pendlar mellan aggressivt utåtagerande och passivt självförakt. Hon är paranoid och lider av beröringsskräck. Samtidigt finns skapandet där som en urkraft. Hon stjäl pennor och kritor. Hon målar överallt där hon kommer åt utan att någon ska se det; på undersidan av möbler, på baksidan av tavlor och på stulna lakan.

ANNONS

I mitten av trettiotalet uppmärksammas hennes konstnärliga förmåga av en kurator på Beckomberga. Det blir något av en vändpunkt.

Ester Henning får arbetsmaterial, tid och utrymme att måla. Under perioder mår hon förhållandevis bra och kan koncentrera sig på sin konst. Hon får en liten krets av konstintresserade beundrare utanför sjukhusvärlden. Till slut ställer hon ut på Liljevalchs konsthall 1970.

Anna Jörgensdotters prosa är tät och febrig. Den har ett passivt drag som skulle kunna vara en brist, men som här är en tillgång. Många gånger saknar texten en tydlig agent – saker bara sker – vilket ger en obehaglig och undflyende känsla. När jag läser känns det gång på gång som om jag delar Ester Hennings paranoida värld, en värld som inte går att överblicka, kontrollera eller förutse. Det är starkt.

Det finns så klart många sätt att tolka Ester Hennings liv, konst och sjukdom. Var hon ett offer för ett samhälle som inte tolererar kvinnlig genialitet?

I Anna Jörgensdotters högst personliga text får Anders Zorn stort utrymme. Han är det hyllade manliga geniet som slukar allt i sin väg. Han är monoliten, nationalmonumentet ingen kommer runt. Absolut inte Ester Henning. Hon möter honom flera gånger i sin ungdom i Mora. Hon betraktar honom som en förebild, hon vill ha hans råd och hans hjälp på väg mot sitt eget konstnärskap. Men det blir så klart fel. Hon är skomakardotter. Möjligen kan hon duga som modell. Men nej, hennes höfter är inte tillräckligt runda. Hennes konstnärsambitioner avfärdas med ett skratt och tolkas som galenskap, även om Anders Zorn ett kort ögonblick verkar få syn på den glöd och den övertygelse som finns hos Ester Henning. Kanske känner han igen sig själv? Kanske anar han den skaparkraft som finns hos henne? Men sedan ser han bara den fattiga flickan igen. Och med henne alla sina förutfattade meningar om vem som kan och har rätt att skapa och uttrycka sig konstnärligt.

ANNONS

.

Ämnet

Anna Jörgensdotters nya bok Drömmen om Ester är en poetisk romanfantasi löst spunnen kring konstnären Ester Hennings liv.

Skribenten

Mattias Hagberg är kulturskribent och författare och medverkar regelbundet på GP Kultur. Skrev senast om stämningarna i Polen 70 år efter andra världskrigets slut.

ANNONS