Ann Heberlein | Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig
Ann Heberlein | Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig

Ann Heberlein | Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Samtalat med Gud i offentligheten är det mest män som har gjort. Och föga förvånande har samtalspartnern antagit manlig gestalt.

När etikfilosofen Ann Heberlein öppnar för samtal i sin starkt berörande bok Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig är det även här en förvånansvärt patriarkal storhet som tonar fram. Förvånande eftersom det inte enbart handlar om en uppgörelse med en exkluderande gudsbild, utan för att Heberlein i sin rasande, självutlämnande tvekamp ger uttryck för en bokstavstro som torde vara utrotningshotad bland samtida intellektuella.

Hon anklagar Gud för att ha skapat kvinnan av mannens revben och för att han straffat henne med födslosmärtor efter syndafallet. Hon erkänner att hon tänker på Gud som en man som hon önskar ska vara stark, trygg och kunna bestraffa dem som gjort henne illa. Det är provocerande, som det ofta är när Ann Heberlein fattar pennan.

ANNONS

Men det är inte den allsmäktiges handlingar som författaren främst kämpar med utan hans frånvaro. Hon klagar med C S Lewis: när nöden är som störst slår Gud igen dörren. Liksom i Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (2009) tar hon med läsaren in i den yttersta förtvivlan där hennes gudstro inte kan rädda henne från de upprepade självmordsförsöken.

Sedan lämnar Ann Heberlein över ordet till Gud. Då blir jag förvånad igen. Och glad, för hon förmår föra in en helt ny energi som i mångt och mycket går på tvärs mot den närmast sadomasochistiska relation hon själv målat upp. Den allsmäktige Herren är verkligen frånvarande och i hans ställe talar kycklingmamman, som fått en liten passus i böckernas bok, en självkritisk mor som kan gråta över att människan valt bort hennes kärlek och som värjer sig mot Heberleins bild av en dömande gammaltestamentlig gud hon inte känner igen sig i. Ann Heberlein buktalar inte. Det här är på riktigt.

ANNONS