30 år gammal får hon beskedet cancer och väljer att göra en femorganstransplantation. Det följer en innerlig berättelse om en nio månaders väntan kantad av ilska, maktlöshet och hopp, innan hennes nya vingar kommer.
Tonen är allvarsam, men inte utan humor. Ehlin berättar om spegelbilden på sjukhuset: en utmärglad tant. Men, det är ju inte alla som får chansen att beskåda sin framtida hundraåring.
Hon återger sjuksköterskans historia när hon mötts av en kallsvettig Martha i sjukhussängen. Hur är det? undrar sköterskan och tar fram pektavlan. Martha pekar: Jag fick aldrig se Melodifestivalen.
Med otrolig målmedvetenhet kommer hon sakta tillbaka. Fart i benen och rosaskimrande kinder. Vi följer med till World Transplant Games, där hon vinner fem guld – ett för varje organ.
Lyssnarnas sommarvärds program är en kärleksförklaring till livet. Insiktsfullt, begrundande och skapar perspektiv. Ehlin avslutar med att dela ut sin vinst; till donatorn, familjen, sjukvårdspersonalen, människor på väntelistan och sig själv. Hon har vunnit livet.
Musiken: Från stillsamt till uptempo. Bo Kaspers Orkester, Bruce Springsteen, Coldplay, Johnossi, Björn Skifs, Kings Of Leon, Hakuna Matata.
Sista meningen: Den femte och sista guldmedaljen vill jag ge till en person som gjorde det omöjliga möjligt, den medaljen går till mig själv.
Nästa sommarvärd: Tareq Taylor.
