Jag föddes i Bagdad, levde där mina första 30 år. Somrarna var så stekheta att det knappt gick att vara utomhus förrän sent om kvällarna. Då strömmade folk ut på gatorna och restaurangerna på Al Karade fylldes snabbt med gäster, unga som gamla. Somrarna iBagdad var skoningslösa men kvällar och nätter levde vi upp.
Nu sitter jag i en vilstol på Brännö och ser ut över havet, njuter av utsikten och den kyliga sensommarvinden. För några ögonblick känner jag mig svensk, som om jag levt alla mina somrar här. Sedan en stunds eftertanke. Är jag verkligen svensk, undrar jag. Har jag bestått provet, är jag godkänd?
Svenska värderingar
Svenska värderingar? Vad är det vi förväntas anpassa oss till? Majoriteten av invandrare accepterar och följer svensk lagstiftning. Vad mer? Jag vill verkligen veta. I ordet värdering förutsätter jag en koppling till något som är moraliskt och etiskt högstående, en uppsättning generella regler som bestämmer hur vi ska leva och som i det här sammanhanget beskriver något som alla svenskar förhåller sig till. Ett slags eviga värden.
Vissa politiker och debattörer hoppas vinna röster på att fiska igrumligt vatten. Kinberg Batra och Busch Thor sitter numera isamma båt som Jimmie Åkesson. Jag misstänker att inte ens jag, efter mer än 20 år i Sverige, delar deras syn på svenskhet. Vad är det för värderingar som jag möjligen kan antas ha missat?
Jag kan säga nej
Även om vi skulle kunna ena oss kring några typiskt svenska värderingar står det mig, i vilket fall, fritt att avvisa dem. Det gör mig inte till kriminell, det betyder inte att jag vill leva på bidrag och ligga samhället till last. Det vill heller inte de flyktingar som kommer till vårt land, ändå möts de med misstänksamhet och dunkla krav på att anpassa sig till ett normsystem som inte ens vi själva riktigt vet vad det betyder. Annars är de inte välkomna!
Kinberg Batra säger: Om man tar sig rätten att leva på andras bekostnad trots att man skulle kunna jobba och göra rätt för sig och försörja sig själv, då sviker man svenska värderingar.
Utgångspunkten är märklig. Varför skulle man inte vilja göra rätt för sig? Människor flyr från kriget i Syrien. Deras liv har slagits ispillror, de lämnar allt bakom sig som de kämpat för hela livet – bara för att bli parasiter? Nåja, åtminstone något konkret. Men det verkliga problemet är det som inte blir sagt, det mörka outtalade stråket som lämnats fritt för var och en att fylla i. Där öppnar sig en avgrund.
Det handlar alltså inte i första hand om lagar och förordningar. Det är fråga om tankar och förhållningssätt.
Jag stjäl inte...
Jag måste följa lagen, det är en självklarhet. Jag stjäl inte, smiter inte undan skatt, jag gör rätt för mig. Jag behöver däremot inte tycka och tänka efter vissa moraliska och etiska mallar om svenskhet. I ett fritt land är jag en fri människa! Jag kan vara muslim, kristen eller ateist, omfatta vilken politisk ideologi som helst inom demokratins ramar.
Detta är en känslig fråga för mig. Jag levde i en diktatur, min bror blev fängslad och torterad, nu lever jag här och kan fritt yttra mig om vad jag vill. Jag behöver inte be om lov! Ändå kräver man från visst politiskt håll att jag ska bekänna färg!
Vad är det som jag och alla dessa tusentals flyktingar från Syrien borde tycka och tänka? En gång var jag också flykting men då talade ingen om värderingar. Varför nu, vad har hänt?
Förändras ständigt
Vissa menar att våra värderingarförändras långsamt, att det vi kallar typiskt svenskt är relativt bestående. Jag menar att vår kultur och våra värderingar är i ständig förändring. Samhället är helt enkelt dynamiskt. Grytan kokar hela tiden. Det som gällde i går gäller inte nödvändigtvis i dag.
Vi måste vara öppna till sinnet, vara toleranta, låta tusen blommor blomma istället för att påtvinga människor påstådda svenska värderingar. Framför allt sluta använda svenska värderingar som tillhygge i samhällsdebatten. Det leder ingenstans, det skapar bara förvirring.
Sorg svart som natten
Minns att dessa människor bär på en sorg lika svart som en svensk vinternatt. En stjärnlös natt där man inte ser handen framför sig. Vem flyr över Medelhavet i båtar som inte är sjövärdiga bara för att låta sig försörjas av oss eller riskera att få tillbringa åratal i ett flyktingläger? Det är människor som levt i andra städer, som minns andra landskap, som har lämnat vänner och släktingar, döda och levande, för att hitta en fristad här hos oss. Människor i nöd.
”Om jag förmådde, om min hand hade makt
att lyfta och att skona denna planet från krigets mardröm.”
Fadwa Tuqan (1919–2003), från diktsamlingen Denna Jordglob.
