Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

När det normala är onormalt

Det är dags att reagera på själva verklighetsbilden när det gäller insatser för ökad säkerhet på och kring fotbollsarenorna. Svaret kan inte alltid vara mer poliser.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Supportrarna har varit ”exemplariska” sa den norska polisen efter onsdagskvällens match mellan Rosenborg och AIK. Allt enligt tidningen Adresseavisen. Med exemplarisk menas att kvällen inte spårade ur och att folk inte misshandlades. Visserligen söps och festades det en hel del, några omhändertogs, men eftersom polisen inte vill provocera så lät man det pågå. För att uttrycka det milt kan man påstå att det är fråga om en viss glidning av ordens betydelse.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

En massiv polisinsats gjordes. Förberedelserna pågick i flera dagar. Man byggde staket, planerade utgångar, kallade in extra poliser, tog på kravallutrustning, hade hundar i tjänst, extra personal från vaktbolag köptes in för att nämna något av det som skulle förebygga bråk och upplopp.

Hundratals personer var igång. Dessutom var klubben egen säkerhetsorganisation i full aktion. Minst två svenska poliser följde supportrarna från Sverige till Trondheim.

N är lagen möttes i Stockholm för en vecka sedan höll det på att gå illa. 60 poliser fick skydda några norrmän som ville åka hem.

– Det var ett hundratal AIK:are som kastade sten, flaskor och smällare mot polishästarna. Det gamla vanliga med andra ord, sa polisens talesperson uppgivet och tillade att hästarna nog tyckte det var jobbigt ”att få allting kastat mot sig”, men att ”det är värre när de skär dem med rakblad”.

Vardagsliv för en polis. Men vad är det frågan om?

Allt för en fotbollsmatch. För det är så det är numera. Som det var i Trondheim är det hos oss. Normaltillståndet är polisbevakning och kravallutrustning. Det finns matcher där det spårar ur totalt, i andra blir det lite mindre stök. Det finns lag som har värre supportrar än andra. Men det är inte huvudsaken.

Polisarbetet bygger också på att toleransnivån mot fylla och liknande inte är som vanligt. I normala fall skulle man annars ingripa. Med alla rimliga mått mätt är detta ett nederlag.

Man kan diskutera orsaker och möjliga åtgärder. Någon skyller på medierna. En annan skyller på klubbarna. En tredje skyller på samhället.

Eller det är polisernas fel. Den har fel taktik och agerar fel. Men det verkar vara få som reagerar på själva verklighetsbilden och det säkerhetsarbete som behöver göras för kunna spela överhuvudtaget.

Arenorna i dag är byggda med stor omsorg för att hålla supportrar åtskilda och undvika att de möts. För möts de kan det smälla.

Det finns någon mycket osympatiskt i supporterkulturen. Världen ses i ”vi” och ”dom”. Man hatar eller älskar. Man mäter egna lagers prestationer med andra mått än andra lagets prestationer. Fusk är accepterat om det gynnar oss, men upprörande om det görs av motståndaren. Håna motståndaren hör till. Och domaren sen, vilken dåre, vilken nolla, om han eller hon inte ser det som man borde sett. Förvånade är hur naivt vi hanterar detta. Det finns alltid en ursäkt.

Svaret är oftast mer säkerhetstänk och fler säkerhetsåtgärder. Nu talas det om ökad kameraövervakning, kontroller av åskådare, särskilt register på icke önskvärda personer och undantagslagar för att nämna något av det som är på gång. Och ska delar av en stad behöva stängas före och efter en match? Är det inte det som är det avvikande? Normaltillståndet är onormalt.

Den legendariske Liverpooltränaren Bill Shankley yttrande en gång att fotboll var på en sak på ”liv och död”, men då menade han nog inte den risk åskådare och samhälle utsätter sig för när det är dags för match.

GP 6/8 – 10

Mest läst