Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

När avvikande blir en tillgång

Det jag minns mest är att funktionshinder kan vara en tillgång.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I Visby under Almedalsveckan brukar jag försöka hinna med att äta på Kapitelhusgården. Det är en medeltidstaverna i ett annex till Gotlands museum, lite vid sidan om trängseln på Stora torget, Strandgatan och Donners plats. I örtagården innanför huset från 1200-talet kan man höra suset i trädkronorna, lyssna till fåglarna och äta något som kanske åts även på medeltiden. Äter gör man som när Kapitelhuset byggdes, med kniv och fingrar – en kladdig historielektion. I Sverige blev gaffeln var mans egendom först på 1800-talet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag väntar på att få beställa när en man kommer fram:

– Ursäkta, det är så tråkigt att äta ensam. Får jag göra dig sällskap?

Mannen presenterar sig som Per Larshans, hållbarhetschef på Max hamburgerrestauranger. Han gjorde kvällen till allt annat än en utflykt till medeltiden.

Det är inte mycket som är så stimulerande som att möta människor som brinner för något gott. Per Larshans, det förstår jag snabbt, brinner för att anställa människor med funktionshinder. Intressant, tänker jag och börjar fråga: Hur anpassar ni arbetsplatsen?

Det gör vi inte, svarar han. Vi utbildar restaurangcheferna i självkännedom. Är restaurangcheferna trygga med sig själva uppstår inga problem. I stället ger man plats för avvikande människors speciella talanger.

Säg att vi anställer en person med Asperger. Larshans möter min frågande blick.

Asperger är ett socialt handikapp besläktat med autism. I en restaurang?

En person med Asperger har ofta ett stort ordningsbehov. En sådan person sätter vi ut utlämningsluckan. Sedan blir det aldrig fel, förklarar Per Larshans.

Kanske var det då servitören och eldslukaren kom med brinnande kyckling, honungskål och Visby klosteröl. Mycket gott! Men mest minns jag kvällen för vårt samtal om väsentligheter. Att funktionshindrade kan vara en tillgång i ett företag – utöver lönebidraget och ett gott samvete.

– Det här är pålitliga medarbetare som vill stanna i företaget, det är vi glada för.

Det tål att tänka på att den som är trygg i sin egen identitet inte är rädd för människor som avviker från svensk standard. Att den som inte är rädd ser möjligheter där den rädde ser problem. Att så kanske även den svårbegripliga främlingsfientligheten kan förklaras.