Det värsta regnet har lagt sig alldeles lagom tills att det är dags för Oskar Linnros att dra av 70 minuter på festivalens största scen. De där 0,2 millimetrarna som sveper över Slottsskogen spelar ingen roll. Festivalbesökarna går igång som om det vore Håkan Hellström på Ullevi. Öppningslåten GeGeGeGesätter ribban så högt att det till och med hade blivit svårt för Armand Duplantis att hoppa över den. "Stora drömmar blir ännu större här", sjunger han när han tar sig vidare i sin setlist. Och av publiken att döma är det många drömmar som går i uppfyllelse i kväll när han står på scen framför ett fullsmockat Slottsskogen.
Visst kan det ibland kännas som att Oskar Linnros befinner sig lite i skuggan. Trots ett känt namn och en handfull monsterhits har han inte nått arenanivån. Men när han smäller av Genom eld, Från och med du, Hur dom än och Från balkongen är det en vittnesbörd på att han inte är något annat än en sann kreatör, en känslomänniska och ett musikaliskt geni. Han pratar om att han är konstant rädd. Rädd för president Trump, rädd för rasister i riksdagen, rädd för att hans pappa börjar bli gammal, till och med rädd för att läsa recensioner då han alltid tenderar att inte få så bra betyg. Ändå sprids en känsla över publikhavet, under varenda en av de 70 minuterna, att det inte finns något att vara rädd för. Åtminstone inte när han står på scen, för precis just nu är allt fokus på Linnros och det är så bra att man hade kunnat dö lycklig efteråt (om man nu av någon anledning skulle vara tvungen att dö).
Det finns mycket som tyder på att Oskar Linnros tillhör Sveriges högsta elit. Står nästan och tappar hakan över hur allt passar lika perfekt som en väldigt bra omgång av tetris. Oklart om det är baskaggen eller hjärtat som får bröstet att vibrera. För så är det, någonstans i mitten av spelningen slår hjärtat dubbla slag av eufori, extas, insikten av att man ens får uppleva något med så hög kvalité. Ljuset från scenen lyser upp en alldeles för grå kväll och får det att kännas som en konsertidyll, trots att regnet har ökat märkbart under konsertens gång. Linnros, hans körsångare, musikerna, det är nästan oförståeligt hur väl de kompletterar varandra. Nog är det så, att det är dags för Håkan Hellström att backa och ge plats åt Oskar Linnros. Det känns inte helt ologiskt.
Oskar Linnros är den han är, gör det han gör och han kör hela vägen in i det regniga kaklet. Det finns ingen broms, inget stopp. "För jag är bäst i Sverige snart", lyder en rad ur låten Bäst. Och när han har en låttext som "det är inte tårar, det är smycken du har lånat ett tag", kan ta in en gäst på scen som Seinabo Sey och dessutom vara kapabel till att stå för vad som blir något av det bästa under 2017 års Way out West... Ja, då är det mycket möjligt att Oskar Linnros redan är bäst i Sverige.
