Hur opartisk kan den vara som fattar beslut om att dela ut skattepengar till vänner och nära arbetskamrater? Intressant fråga som dyker upp efter att ha lyssnat på det göteborgska radioprogrammet Kalibers granskning av Konstnärsnämnden.
Nämnden är en statlig myndighet som varje år delar ut 120 miljoner kronor i bidrag till allt från bildkonstnärer till musiker, bland annat fleråriga arbetsstipendier på mellan 100 000 och 130 000 kr per år. Viktiga pengar som kan ge möjlighet att ägna sig åt sin konst utan att dessutom behöva sitta i kassan på Ica för att få pengar till hyran.
För en utomstående verkar det självklart att de utövande konstnärer som ska fördela bidragen inte kan fatta beslut om bidrag till personer de har en nära relation till, men så går det till. Kalibers granskning av stödet till musikkonstnärer visar att flera ledamöter beviljat sammanlagt 2,3 miljoner till personer som de på olika sätt har kopplingar till.
En ledamot har vid två tillfällen varit med att bevilja arbetsstipendium till två personer som spelar i samma band som hen själv. För en av personerna har ledamoten dessutom varit handledare på Musikhögskolan. Inget jäv anmält.
Några ledamöter har tjänat pengar på att de komponerat musik som spelats på scen eller spelats på skiva av musiker som de sedan beviljat stöd. Inget jäv anmält.
Har de en rimlig förklaring? Förmodligen inte, eftersom de gör sig oanträffbara för Kalibers reporter. Än värre är svaret som denne får av myndighetens bidragschef: "Bara för att man är vän eller känner en person så behöver man inte vara jävig. Det handlar ju om hur man gör sina konstnärliga bedömningar." Här är alltså en hög statlig chef som inte känner till vad lagen om jäv innebär.
"Bara risken för att det inte är en opartisk bedömning innebär definitivt en jävsituation", kommenterar Jan Turvall, statsvetare och expert på förvaltningsrätt vid Göteborgs universitet, i programmet.
Hur skattepengar hanteras är en förtroendefråga och den som inte tar sitt myndighetsuppdrag på allvar ska plockas bort från verksamheten. Vänner och arbetskamrater ska självklart inte fatta beslut om bidrag till varandra. Eventuella oegentligheter borde fastna i myndighetens eget filter istället för att avslöjandet ska bero på medias granskning eller tips från allmänheten.
Hur jobbar Göteborgs stad med frågorna? Eller regionen där chefen för regionens konstenhet på egen hand handlade gallerikonst för tre miljoner med allt vad det innebär av risk för jäv och favorisering, vilket GP berättade om förra våren. I det fallet var också öppenheten noll när det gällde principerna för konstinköpen.
Om inte myndigheterna sköter sitt jobb får man i alla fall vara glad att media finns och håller koll på hur skattepengarna används. Välkommen med fler nyhetstips till oss.
