Det fanns en tid när man drog till med referensen Short cuts för att visa sin uppskattning för en film. Men nästan 20 år senare har greppet att hoppa mellan karaktärerna i en stor stjärnfylld ensemble lika mycket blivit ett sätt att maskera att man saknar något att berätta.
Känslan dyker upp i Kjell Åke Andersson filmatisering av författaren Hans Gunnarssons roman Någon annanstasn i Sverige från 2007. Berättelsen tar sin plats i den fiktiva byn Borunda, men filmen är till stora delar inspelad i min egen släkts hemby, Rosvik i Norrbotten. Där är pizzerian, Folkets hus och blandningen av röda norrbottenshus och vita mexivillor.
Det är mindre väl och mest ve bland de medelklassfamiljer som bor längs en av byns gator. Ett mord har begåtts och en stor och illa hophållen cirkelrörelse leder till gåtans lösning. En man (fint spelad av Peter Andersson) har vunnit sex miljoner men super och knullar bort pengarna, tills han plötsligt en dag förälskar sig i grannen. En kvinna (Bergström) dricker bort sin livssorg och blir våldtagen av sin man som är polis. Naturligtvis finns här en bortglömd tonåring och en allseende byfåne, som utan att peka finger betraktar de vuxnas patetik.
Sällan har man i en nutida film sett en mer namnkunnig svensk skådespelarensemble. Det är bara Lena Endre och Michael Nyqvist som saknas. Tyvärr har skådespelarna serverats ett material som varken förgrenar sig bakåt eller nedåt i den påhittade bygden. Det finns ingen historia att berätta förutom malandet om det olyckliga medelåldrade äktenskapet och den lilla ortens livsfarliga tristess. Det är en lika mycket litterär som filmisk tradition, lika sliten som fantastisk. Men Någon annastans i Sverige saknar ambitionen att nå topparna.
Så många intressanta, farliga och dråpliga berättelser som lurar under den tunna snö som i filmen täcker Rosviks gator. Om bara en av dem hade nått in i Någon annanstans i Sverige, hade filmen kanske förtjänat epitetet en svensk Short cuts, så här nästan 20 år senare.
