Glassplitter utanför altandörren och sönderbrutna dörrar är illavarslande tecken när du kommer hem från jobbet eller semestern. Ett tömt smyckeskrin eller nedslitna konstverk kan vara nästa makabra upptäckt.
Polisen larmas och en anmälan skrivs. Men ofta dröjer det inte länge innan det dimper ner ett brev om att utredningen lagts ned.
För Eva Andersson, som bor i ett inbrottsdrabbat område i Malmö, dröjde det någon vecka innan polisutredningen om fjolårets inbrott blev nedlagd.
–Vi kom hem och såg hur skåpdörrar stod öppna på vid gavel. Lådorna var utdragna. Sedan upptäckte jag att kontanter, dator och smycken var stulna, berättar hon.
Inbrottet förändrade hennes vardag. Plötsligt blev den annars så ljusa villan ganska mörk. Gardiner hängdes upp. Insynsskydd klistrades fast på rutorna. Hon var inte längre trygg i sitt eget hem.
–Jag vågade knappt lämna huset på grund av obehaget att något kan hända bakom min rygg igen.
I fjol anmäldes drygt 22 000 bostadsinbrott i landet. Men endast fyra procent av dem blev personuppklarade, visar statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå). Av villainbrotten klaras fem procent upp, av lägenhetsinbrotten bara tre.
–Det är svåruppklarat eftersom många inbrott upptäcks och anmäls efter att de inträffat. Sällan grips därför en gärningsman på flyende fot eller på platsen, säger Håkan Jarborg Eriksson, chef för utvecklingscentrum i polisregion Syd, till TT.
Eva heter egentligen något annat och vill vara anonym av rädsla för att råka ut för ännu ett inbrott. För några månader sedan härjade nämligen tjuvar vid ytterdörren igen. Den blev totalförstörd, men tjuvarna tog sig aldrig in.
–Att brotten inte blivit lösta är frustrerande. Men polisen har ju så mycket resurser som politikerna ger dem, därför har jag ingen anledning att vara arg på polisen.
Polisens tekniker skickas normalt till brottplatsen för undersökning, men några spår av värde hittas långt ifrån alltid.
–Att lyckas knyta spår till en viss person, som dessutom håller i domstol, är tyvärr allt ovanligare. Förr kunde man hitta fimpar och blod, men gärningspersonerna har blivit försiktigare, säger Jarborg.
Siffrorna från Brå talar om personuppklarade brott – alltså när en person bundits till brottet och det lett till exempelvis åtal. Men Jarborg vill gärna tala om ”polisuppklarade” brott.
–Ibland vet vi med stor sannolikhet vilka gärningsmännen är, men det saknas bevis som håller till en fällande dom.
Pensionerade poliskommissarien Stig Svensson i Kalmar län är beklämd av den låga uppklarningsprocenten.
–Det lilla brottet kan ju ibland lösa större brott, polisen verkar inte inse det i dag. Det finns för många experter och för få på fältet som kan bredriva hederlig spaning. Nu fokuserar polisen på större utredningar med kända gärningsmän.
Eva Andersson har numera ryckt bort vissa insynsskydd i huset. Tjuvarna får inte bestämma hur hon ska leva.
–Jag kom till en punkt där jag tänkte ”så här kan jag inte ha det”.
Fakta: Personuppklarade brott
Personuppklaring innebär att:
en person bundits till brottet genom att åtal har väckts, eller
att ett strafföreläggande har utfärdats, eller
att åtalsunderlåtelse har meddelats av åklagare, vilket exempelvis kan ske om någon erkänt ett mindre allvarlig brott.
Källa: Brottsförebyggande rådet (TT)
