Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Lektorn Lennart Winnberg tränar gehör med musikstudenterna Christian Andersson och Ewa Hermansson.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Musikvärldar möts och förenas

Musiker är ofta antingen gehörsspelare eller notläsare. Med Göteborg som nav börjar nu en internationell satsning för att förena de båda världarna.
- Hur kändes det på heaven and hell-skalan? frågar lektorn Lennart Winnberg där han sitter vid en flygel i ett rum på Artisten i Göteborg.
De båda musikstudenterna svarar att de är okej. De hänger med bra i att härma lärarens melodier som blir alltmer avancerade och följs av andra övningar, som att spela efter ett slags teckenspråk. Och vid varje ny situation följer läraren upp med att pejla elevernas sinnesstämning.
Ewa Hermansson läser första året på utbildningen mot kyrkomusiker och oboeisten Christian Andersson studerar andra året med klassisk inriktning. De har just improviserat hur en gehörslektion på Musikhögskolan kan gestalta sig för att ge en fingervisning om vad den nya internationella musiksatsningen handlar om.
- Jag är mest van vid att spela noter och känner mig tryggast med det. Förut har gehörsspel till och med känts läskigt, men det gör det inte längre, säger Ewa Hermansson.
Trygghet är en ingrediens, om än inte den primära, i musikprojektet som nu inleds med ett första seminarium Göteborg i helgen. Musikhögskolor och pedagogiska organisationer i åtta europeiska länder deltar i satsningen på att utveckla musikpedagogiken och sudda ut gränser mellan notläsning och gehörsspel. Ytterligare sju föreläsningar arrangeras runtom i Europa. Allt ska dokumenteras både skriftligt och på dvd.
- Kärnan i det här är att bjuda in musiklärare och elever till en öppen arena där ingen behöver vara världsbäst, där den som kanske känner sig hopplöst dålig på att improvisera ändå vågar börja, säger Lennart Winnberg som är initiativtagare till seminarieserien.
Han har arbetat med frågorna de senaste tre decennierna, har skrivit musikpedagogisk kurslitteratur och introducerat sina idéer i Mexiko, Sydafrika och stora delar av Europa.
Att hans engagemang är stort blir uppenbart i rummet på Artisten där ord och infall forsar ur honom. Han brister ut i sång, improviserar en sonat, citerar Schiller och talar om människans behov av lek, om psykologiska fenomen och hjärnans fantastiska konstruktion.
- Forskning har visat att det är hälsosamt att ägna sig åt musik. Att sjunga gör dig friskare, men bara om det är i en miljö som du känner dig säker i, säger han.
Han håller upp ett finger och berättar en sedelärande historia om en äldre kvinna som inte sjungit en enda gång på grund av att hon fick en ogenomtänkt kommentar om sin röst när hon var liten. Gång på gång återkommer Lennart Winnberg till hur sårbar musikinlärningen är, vilken betydelse tilliten har, att musicerande kräver självförtroende och utrymme för att misslyckas.
Barockmusikens tonsättare lämnade visserligen mycket plats för improvisation, men sedan mitten av 1800-talet har partitur med detaljerade anvisningar varit förhärskande inom konstmusiken. Därför ägnar sig klassiskt skolade musiker generellt mest åt att följa noternas anvisningar och är inte lika benägna att improvisera eller spela på gehör. Tvärtom är det inom jazz och pop där många etablerade artister inte ens kan läsa noter.
Den som lär sig spela efter noter tenderar att också fortsätta och vice versa för dem som lärt sig genom att härma, menar Lennart Winnberg. Genom projektet vill han sammanlänka de ofta parallella vägarna till en och nå musiklärare så att pedagogiken etableras från start hos unga musikanter.
Han säger att notläsning ska vara lika odramatisk som att läsa morgontidningen. Tecknen ska inte tydas som instruktioner för vilka klaffar, strängar eller tangenter som ska tryckas ned. I stället ska den som läser noterna bokstavligen höra musiken spelas upp inuti huvudet och använda sitt instrument till att spela vad som hörs där inne. Lennart Winnberg jämför med vilka ljudassociationer som föds av ordet knäckebröd.
- Det handlar om att se musiken i noterna, säger han.
Projektet siktar också mot att göra instrumentalisters gehörsspel lika obehindrat som när sångare härmar melodier, och att improvisation ska flyta lika friktionsfritt som samtal med nära vänner. Det första året ägnas åt att diskutera frågorna under seminarier där både pedagoger och elever deltar. Satsningen pågår under ytterligare två år då erfarenheter och information ska analyseras, sammanställas och spridas.
- Sedan räknar jag med att nätverket är igång, säger Lennart Winnberg.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.