Motorcykelmarknaden är rena rama djungeln. Här finns allt ifrån sporthojar och streetfajters till äventyrsmaskiner, glidare och touringlokomotiv. Alla är de försedda med olika slags motorer: tripplar, stånkor och twinnar.

Som om det inte vore nog snackas det dessutom om hästar, kubik och vrid. Förvirrande är bara förnamnet.

Vilken slags mc man väljer beror förstås på vad hojen ska användas till. På funktion, körstil och ekonomi. Och image förstås.

En tung touringmaskin är inget idealiskt fordon för rapp pendling i stadsmiljö medan en streetfajter lämpar sig mindre bra för längre resor.

Till viss del är det motorn som bestämmer en tvåhjulings användningsområde. En ettrig radfyra ger inte rätt egenskaper åt en glidare som föraren lättjefullt vill mullra fram på - lika lite som att en bamsig boxersexa ger fantastiska varvtider på racerbanan.

Landsvägsmotorcykeln

En robust och bekväm bashoj som ofta saknar kåpa. Den bjuder på en bekväm körställning och är användarvänlig. Vanliga motorer är radfyror och twinnar.

Hit hör också många retromaskiner samt muskelhojar.

Streetfajtern

Är i princip en naken sporthoj med en mer upprätt körställning. Det innebär en smidig maskin för buskörning, med mycket effekt, sportiga egenskaper och aggressiva linjer. Brukar vara dyr att försäkra.

Sportmaskinen

Byggd för att köras snabbt med spartansk komfort och en ihopkrupen körställning. En passagerare sitter nästan alltid obekvämt. Ingen praktisk maskin, men den har gott om effekt och är kompakt och väger lite. Ofta väldigt dyr att försäkra.

Glidaren

Stor, klunsig och gjord för att stilfullt dunka fram på. Både föraren och medåkaren sitter skönt. Hojtypen kallas också för custom och drivs oftast av en stor mullrande v-twin. Hit hör också powercruisern.

Äventyrshojen

Kallas också allroundmaskin och är bra på allt, men inte bäst på något. Den är komfortabel, har hög sitthöjd och passar även för långresor med passagerare. Motorn är oftast en twin, boxer eller trippel medan de mindre allroundhojarna inte sällan drivs av en stånka.

Touringlokomotivet

En maskin för långresor som bjuder på enastående komfort för både förare och passagerare. Hojen är oftast utrustad med stereo och farthållare, rejäla vindrutor och goda packmöjligheter. Den är ofta stor och tung, men sporttourern är smidigare.

Supermotarden

Är i princip en offroadhoj som fått små hjul och landsvägsdäck. Det är en smidig och snabbstyrd maskin för busig körning på asfalt. Är spartansk och passar dåligt för längre åkturer. Och passagerare. Drivkällan är oftast en stånka.

Offroadhojen

Byggd för att köras utanför vanliga vägar. Väger lite, har grova crossdäck och drivs vanligen av en stånka. Syskonet för gatubruk är lätthanterlig, perfekt för stadskörning, men räcker inte till för långresor eller skjuts av passagerare.