Nu ska gåendet prioriteras
Trots att de flesta resor innehåller gångsträckor är gåendet en förbisedd transportform i stadsplaneringen. Men när städerna ska bli hållbara och bilåkandet minska måste fotgängarna prioriteras.
Relaterat
Artikelbilder
David Lindelöw.
Fakta
Så mycket går vi
Kvinnor går mer än män. Den senaste stora resvaneundersökningen visar att 27 procent av alla kvinnors huvudresor sker till fots. Bland männen är siffran 20 procent.
Bara bilen är ett vanligare transportmedel, 47 procent av männen och 31 procent av kvinnorna använder bilen för resan.
Statistiken tar dock bara hänsyn till det huvudsakliga transportmedlet för resan, om man gick till tåget, bussen eller bilen räknas inte.
Källa: Res 2005-2006, Sika statistik.
Undersökning av resvanor
2008 genomförde Malmö en stor undersökning av invånarnas resvanor. Den presenterade statistiken gäller vilket huvudfärdmedel man använde för resan. Gångsträckor till och från huvudfärdmedlet är alltså inte inräknade.
Bil: 41 procent
Cykel: 23 procent
Till fots: 20 procent
Buss: 10 procent
Tåg: 4 procent
Annat: 2 procent
Källa: Malmöbornas resvanor och attityder till trafik och miljö 2008, Trivector.
Forskare i Lund försöker nu ta reda på vad som får oss att gå - eller låta bli.
Tittar man på statistiken verkar bara ungefär var fjärde person använda fötterna som transportmedel för dagens viktigaste resa. Vi tar oftare bilen, bussen, tåget eller kanske rent av cykeln. Men det är en sanning med modifikation.
- Gåendet ingår ju som en del i nästan alla resor. Man går till bilen, tåget och bussen. Om man dessutom skulle titta på tidsperspektivet, och inte bara hur lång sträcka man färdas, skulle gåendet få ännu högre dignitet i statistiken, säger David Lindelöw, forskare vid Lunds universitet.
Eftersatt område
Lindelöw arbetar med forskningsprojektet Hasta, vars syfte är att skaffa kunskap om vad man kallar "en hållbar och attraktiv stadstrafik". Det behövs. Gående är ett eftersatt forskningsområde. Det finns helt enkelt väldigt lite svenska studier gjorda där gåendet betraktas som en transportform.
I Hasta gör man dock det, bland annat genom att i samarbete med forskare inom arkitektur och miljöpsykologi jämföra gåendet i olika stadsdelar i Malmö.
- Det är svårt att veta vad forskningen ska leda till eftersom vi saknar mycket av den grundläggande kunskapen. Vi måste alltså själva göra mycket grundforskning för att sedan se vilka slutsatserna blir, konstaterar Lindelöw.
Positiv hälsoeffekt
I sitt arbete för att skapa hållbara städer har kommunerna arbetat mycket med utveckling av kollektivtrafiken. Just nu är även cykeltrafiken i fokus, men man kan ana att intresset för gåendet kommer härnäst. Stockholms nya översiktsplan heter till exempel Promenadstaden och i Göteborg har man tagit fram ett fotgängarprogram.
- Jag tror att det finns stora vinster i en bättre planering för gående. Om man ser promenaden som en form av transport, lär sig hur flödena ser ut och vad som får folk att gå eller inte kan man antagligen skapa gaturum som lockar till gående, säger Lindelöw.
- Det leder till mycket annat som är positivt för staden. Gatorna upplevs som tryggare med fler gångtrafikanter, utsläppen minskar och dessutom får det en positiv hälsoeffekt.
Fakta/Bakgrund
Inte säkrare
Sett ur ett större samhällsperspektiv minskar olycksriskerna om det blir ett ökat gång- och cykelflöde. Motsägelsefullt nog stämmer inte det på individnivå. Den som byter en bilresa mot en gångresa byter till ett färdsätt som är sju gånger farligare.
Å andra sidan gäller det bara den objektiva risken i trafiken. Man väger inte in allmänna positiva hälsoeffekter individen får av att gå eller cykla i stället för att köra bil.
Källa: Hasta, David Lindelöw, Lunds universitet.
