Trängselskatt, vägavgifter, fordonskatt och bränsleskatt. Det är några av de ekonomiska styrmedel som staten använder för att uppnå ett ekologiskt mer hållbart trafiksystem. Det är förhållandevis billiga instrument - och de ger effekt.

Men det är främst människor med dålig ekonomi som ställer in bilresor. Ekonomiska styrmedel kan alltså bidra till att sociala och ekonomiska klyftor ökar.

I Storbritannien har nya fenomen som välgörenhetstransporter uppstått. Organisationer som förr hade soppkök erbjuder nu även skjuts för exempelvis matinköp eftersom det blivit för dyrt för de svagaste grupperna i samhället att äga och använda bil. Ibland är det till och med för dyrt att åka kommunalt.

- Men det är fel att tro att det här bara drabbar de fattiga. I Sverige finns väldigt många hushåll med ansträngd privatekonomi. För dem kan en fördyrning av bilåkandet vara det som tippar hushållet över gränsen, där man plötsligt inte längre har råd att pendla till jobbet, menar Åsa Aretun på Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

De hushållen riskerar även att stå lottlösa när staten ger pengar till medborgarna i form av subventioner. Miljöbilspremier må vara effektiva, men det krävs trots allt att man har råd att köpa en ny bil för att få nytta av den rabatten.

Det finns till och med ett nytt begrepp för fenomenet: Transportrelaterad social utsatthet.

- Ända sedan efterkrigstiden har vi byggt samhället med bilen som utgångspunkt. Utan bil är det ofta svårt att lösa många av vardagslivets mest basala behov. Det finns helt enkelt inga alternativ. Om det blir för dyrt att köra bil är det självklart att det får konsekvenser, ibland väldigt allvarliga sådana.

Här finns också ett annat, mer strukturellt problem. Jobben finns i städerna vilket leder till den urbanisering vi ser över hela världen. Ju mer centralt man bor i en stad, desto bättre är de allmänna kommunikationerna och därmed blir behovet av bil mindre. Där finns också ett stort utbud av service och fritidsaktiviteter.

I de flesta fall betyder mindre pengar att man måste bo långt ifrån centrum för att hålla ner boendekostnaderna. Samtidigt ökar behovet av bilen, eftersom service, butiker, aktiviteter och jobb därmed hamnar längre bort. Det blir en ond cirkel som alltså inte bara drabbar de allra svagaste.

- Om man bara förlitar sig på ekonomiska styrmedel för att nå ett hållbart trafiksystem närmar man sig kanske de ekologiska målen, men risken är stor att man samtidigt ökar de sociala och ekonomiska ojämlikheterna. Det skapar inte ett hållbart samhälle, säger Aretun.