Att mäns och kvinnors resvanor skiljer sig åt är ingen nyhet. Det är ett faktum att män reser längre sträckor än vad kvinnor gör och att de oftare använder bil. Kvinnor däremot använder åker oftare buss eller går när de ska förflytta sig.

Ändå har trafikplaneringen länge varit fokuserad på framkomlighet för bilen, och därför har resurserna som satsas på infrastruktur och framkomlighet inte varit särskilt rättvis ur jämställdhetsperspektiv.

Men när nu trafikplanerare börjar få upp ögonen för skillnaderna är det andra saker, till exempel jämställdhet, som driver utvecklingen. Om trafiken i framtiden skulle vara formad helt efter männens resmönster skulle det få stora konsekvenser för miljö och stadsbild.

Ökad miljökostnad

Malmö stad lät trafikkonsulterna Tricvector utreda vad som skulle hända om stadens alla kvinnor började resa som männen. Man fann att det skulle betyda en dramatisk ökning av utsläpp av koldioxid och partiklar, en ökad miljökostnad med 300 miljoner.

Och att bilarna skulle behöva betydligt mer plats i staden.

- Bilar tar betydligt mer plats än vad bussar, tåg, cyklar och ytor för gångtrafikanter gör. Det är ett värde man ofta förbiser, men det är ett faktum som gör att många städer måste anstränga sig för att förändra invånarnas resmönster. På köpet fördelas då också resurserna mer jämlikt, säger forskningschefen Lena Smidfeldt Rosqvist.

Kvinnligt resande

Om Malmös kvinnor började resa som männen skulle det krävas ytterligare 200 Möllevångstorg för att få plats med bilarna, en markyta som uppskattningsvis kostar 800 miljoner kronor. Möllevångstorget är ungefär lika stort som andra centrala torg i svenska städer. En person som färdas i bil tar nämligen 10 gånger större plats än om han eller hon skulle åka med buss och 20 gånger så stor som om man väljer att gå.

- Jämställdhetsfrågan är betydligt mer komplex än så här, men det ger ändå nya perspektiv på konsekvenserna av hur vi reser. Och att det traditionella sättet att planera efter bilens behov inte är hållbart på sikt. Pratar vi manligt och kvinnligt resande måste vi helt enkelt få ett mer kvinnligt resande, säger Lena Smidfeldt Rosqvist.

Ojämt på fler områden

Ojämlikheten i trafiken det gäller inte bara mellan kvinnor och män. Att man ofta använder det måttet beror både på att skillnaden mellan hur män och kvinnor reser är tydlig och konstant, och att det faktiskt belyser hur ojämlikt resurserna ofta fördelas.

Men varken kvinnor eller män är homogena grupper, skillnaderna inom grupperna är stora. Det finns också andra grupper än kvinnor vars intressen och behov ofta missas i trafikplaneringen, exempelvis äldre, ungdomar, barn och invandrare.

Dessutom finns andra frågor, som exempelvis hur mycket ojämlikheten i arbetslivet påverkar resorna. Om, rent hypotetiskt, kvinnor hade lika mycket chefs- och toppjobb som männen, skulle då kanske kvinnor byta buss, promenader och cykel mot bil i högre grad?