Brylkräm i håret och Elvis på stereon i en mullrande jänkare.

Raggarna har funnits i över 50 år. Men hur mår de egentligen 2012?

Alla har sett dem. Raggare som sävligt glider fram i vräkiga amerikanska bilar med mullrande V-8:or. De lyssnar på rock'n'roll och lever livet.

- Alla hatar oss. Att vara raggare handlar om bilar. Att meka med dem och cruisa omkring, dricka öl och lyssna på musik. Göra allt som är kul, tycker Lars Jönsson i klubben Jönssonligan Cruisers från Viskafors utanför Borås.

Han och fem polare har en "trashig" stil och trängs i en bucklig och rostig rishög. Men vanligare är att hålla sin bil i fint skick.

Raggarvärlden rymmer även mer sansade bilentusiaster som mekar, kör och inte gör så mycket väsen av sig. Samt välfriserade rockabillyfantaster som både klär sig och inreder hemmet i 1950-talsstil. Alla åker de till diverse träffar som anordnas över hela landet.

Nordiskt fenomen

Men att köra omkring i en jänkare med brylkräm i håret och Elvis på stereon måste väl vara ett amerikanskt påfund? Nix, raggarkulturen är ett fenomen som bara hittas här i Norden. I Sverige lär det finnas flest klassiska jänkare utanför Nordamerika och amerikaner som kommer hit brukar göra stora ögon.

Det hela tog sin början efter andra världskriget. Då fanns det ett enormt behov av att smaka på livets goda och på 1950-talet blev tonåringar en egen konsumentgrupp. Blickarna riktades mot Amerika, ett föregångsland med cocacola, hot dogs och riktiga jeans. Där fanns Marilyn Monroe, James Dean och Elvis Presley - och inte minst stora muskelpaket till bilar, lyxåk som andades frihet och modernitet.

Protest mot vuxna

Bilen var en statussymbol som gav arbetarklassungdomarna viljan att visa vem de var. Att köra omkring och vara kaxiga på helgerna var en protest mot vuxenvärlden. En revolt som startades bland neonskyltarna på Kungsgatan i Stockholm i slutet av decenniet. Raggaren var född.

Snart fyllde raggarna både gatorna och tidningarnas förstasidor. De framställdes som respektlösa huliganer och det skrevs om spritfester och ungdomar som hade sex offentligt. Över hela landet var raggarna inblandade i stora bråk och kravaller som kunde lamslå samhället.

Men redan i början av 1960-talet tappade rörelsen fart och togs över av nya generationer. Bråken fortsatte i mindre skala. Raggare "knackade" bögar, slogs mot invandrare och gav sig på punkare.

Dyrare bilar

- I dag är det betydligt lugnare och inte alls lika mycket slagsmål. Att vara raggare är att ha ett genuint motorintresse där alla är med på lika villkor. Själv köpte jag min första bil 1984. Det ligger väl i blodet, farsan hade jänkare, berättar Joakim Sköld från Fritsla.

Nu för tiden är raggarna vanligast i glesbygd och på mindre orter. Rörelsen är livaktig, men samtidigt utsatt för ett stort hot. Bilarna har blivit dyra och stiger hela tiden i värde.

- Tillväxten är dålig och det finns inte många ungdomar som äger bilar. De har inte råd. En bil kostar från 100 000 kronor och uppåt, avslutar Joakim Sköld i sin Cadillac Sedan Deville från 1959.

Fotnot: Bilderna är tagna under träffen Wheels and Wings som arrangerades i Varberg 13-14 juli 2012.