Och beundrande blickar har medlemmarna inget emot.

- Klart man är stolt över det man gjort och att det är en fin känsla att visa upp det, säger klubbens ordförande Leif Eriksson.

I klubbhuset trängs de - pilsnerbilarna, glidarbilarna, bruksbilarna och muskelbilarna. Kocktorps motorklubb är inne på sitt 41:a år och någon brist på medlemmar eller fordon har det aldrig varit.

Det är kö till det tjugotal garageplatser som finns i klubbhuset. De amerikanska bilarna dominerar.

- En av de roliga sakerna med att ha en sådan här bil är att man gör folk glada och får uppskattning. När jag kommer med min Cadillac stannar folk och tittar, de gör tummen upp och pekar. Det är en skön känsla, säger Stefan Björklund.

Bilentusiasterna är många i Sverige, faktiskt flest per capita i hela Europa. Det har sin grund i raggarkulturen som växte fram i slutet av 1950-talet och är unik för Sverige. Det är orsaken till att det i dag finns ovanligt många amerikanska bilar här, men bilentusiasmen omfattar betydligt mer. Att köpa en amerikansk bil, även i dåligt skick, kostar en rejäl slant vilket gör att många yngre hellre startar med något modernare och billigare.

Rullande pension

Klubbens ordförande Leif Eriksson är förhållandevis ny i gemet, har bara haft sin Pontiac Starchief från 1955 i åtta år. När han hyrde plats i klubbhuset kunde han inget om hur man mekar med amerikanare från 1950-talet, men han har fått hjälp och lärt sig sedan dess. Bilen har lackats om av hans son och har ömsint renoverats till en mycket fin bruksbil.

- Klart man är stolt över det man gjort och att det är en fin känsla att visa upp det, säger han.

Är inte bilhobbyn dyr?

- Att köpa en amerikanare är kanske inte billigt, men det är en investering. Jag köpte min för 105 000 kronor och har lagt ner 20 000 på den sedan dess. I dag säljer jag den för minst 250 000 kronor. Den här hobbyn är inte en kostnad. Det här är min och frugans rullande pensionsförsäkring, säger Leif.

Rejäla muskler

Sådana tankar har inte Kenta Virtanen, fast han har ju å andra sidan längre kvar till pensionen också. För honom är valet av bil ett uttryck för vad han gillar - en bil med rejäla muskler som kan köras fort om man vill.

Kentas muskelbil är en Plymouth Baracuda från 1969. Han kallar bilen ett rullande objekt.

- Jag fixar till den steg för steg, man får ta det allt eftersom plånboken tillåter. Det viktiga för mig är att bilen blir precis som jag vill. För mig finns inga regler, jag vill göra det på mitt sätt.

Det stegvisa i ombyggnaden är väl synlig. De främre två tredjedelarna av Baracudan har sliten, matt beige lack, medan bakdelen glänser. Stoltast är Kenta över att ha fixat alla bilens skärmar och de egna fälgarna.

Inte bara män

Även om både bilhobbyn i största allmänhet och Kocktorps motorklubb domineras av män finns det självklart kvinnor här också. Stefan Björklund äger till exempel sin Cadillac 56:a tillsammans med sambon Gunilla Lindbäck.

- För mig började det när jag var åtta år. Min mamma var övervakare åt en raggare och jag fick åka i hans bil. Ljudet av V8:an var fantastiskt. Sedan dess har jag varit fast, säger Gunilla.

Stefan och Gunilla kör original, det vill säga alla delar är original eller åtminstone modernare varianter av originalet. De bygger inte på bilen längre, men skapandet finns där fortfarande, om än mest invändigt.

- Ja, man kollar ju filtar, kuddar och tärningar och sådant. Man vill ju att det ska vara fint inne i bilen också, säger Gunilla.

Pilsnerbilen

För Stefan är bilen i dag något han stolt visar upp, ett litet konstverk han varit med och skapat.

- När vi hade vårt 40-årsjubileum förra året var det min bil som röstades fram av alla besökare som finast. Det kändes så klart kul, säger han.

Intill den prisbelönade turkosa skönheten står dess närmast totala motsats, en mycket sliten och rostig Chevrolet Biscayne från 1961. Det är en "pilsnerbil".

- Jag är i valet och kvalet hur mycket jag ska fixa till den. Bilen är ju en rullande personlighet och man vill både ta hand om den och göra den just personlig. Men jag vill aldrig ha den så fin att man inte kan spilla öl i den, det här ska alltid vara en "pilsnerbil", säger Henrik Ljungqvist, 19 år.